Först av allt skall jag meddela att telefonsamtalet jag väntade på, det kom att i det stora hela handla om bajs. En riktig skitjuttu. Så är det i en värld med litet barn.
Nåväl, skitsamtalet var inte det som drog ut på tiden på detta sättet. Nej, efter skit kommer solsken! Idag i form av dating! Up-dating! Finaste Monica kom ut på celebert besök, och det var ett mycket efterlängat besök. För att fortsätta beskrivningen av en värld med litet barn, det är klart att det vankades (hallå, mommovarning på språkbruk?) pizza på per egenhand plockad svamp samt briocher. Senast vid ordet brioch är det välkommet att asgarva...
Nu är Monica satt på bussen och jag skall återkomma till det vinnande konceptet jag dillade på i mitt förra inlägg. Vi var alltså på vernissage igår, ut till EMMA i Esbo. Kvällens höjdpunkt var kungörandet (hallå, är jag hundra år?) av vinnaren av EMMA Prize 2010, det första som delades ut. Vinnare är Mikko Rikala - och här skall jag nu försöka återknyta till mitt påstående om att jag satsat på en vinnare redan i unga år (för sisådär hundra år sedan).
Det gör jag genom följande bildbevis (om jag lyckas med det...):
Fotograf: Mikko Rikala.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar