Veckor, månader

Ni är fina. Försynta frågor om hur jag mår, om jag slutat blogga, var jag håller hus.

Tack.

Jag är nog här. Eller delar av mig är, resten är liksom utspritt. Frånvaron i bloggform beror på många saker, jag är trött, jag är lite uppochner, jag är som vanligt, jag har mycket att göra, jobbar och det är ont om tid.

Det som kanske ändå gör att jag inte riktigt finns, det hänger fortfarande ihop med det samma, att inget riktigt känns ännu.

Sol och tid. Jag litar på att de läker.

Hur det känns?

Det känns som om utropstecknen är borta.

Det känns som om de flesta, om inte alla, orsaker att använda utropstecken är borta.

Mammas pojke

I tiderna var den lilles favoritfärg rosa.

Den lille blev större och favoritfärgen blev röd.

Nu är han tre och ett halvt år och har skiftat färg.



Den lilles favoritfärg är svart.

Han tittade länge på mig igår, från topp till tå, och konstaterade lugnt att han har alldeles för lite svarta kläder.

I morse då vi borstade tänderna framförde den lille ytterligare ett önskemål. Han önskar att nästa tandborste han får, att den skall vara svart.

Mammas pojke.

Ni finns intill mitt hjärta

Tack för alla era vackra svar på mitt bud om min mors bortgång.

Tack också för telefonsamtal, mail och kramar på gatan.

En dag i taget.