måndag 25 mars 2013

Ett före och ett efter

En av de där perfekta dagarna. Dagen som är så perfekt att du i kvällningen faktiskt kommer ihåg att säga det högt, konstatera det inför den lilla församlingen, att det har varit en perfekt dag.

En lördag inte helt olik de helt vanliga lördagarna. En runda på loppis, en tur i en främmande matbutik, det främmande får helt vardagliga matvaror att kännas nästan exotiska. Dagssömn och en välstädad lägenhet. Vårsol som avslöjar att man gott kunde ha städat lite bättre, men inte något som inte alla knippen av tulpaner skulle klara av att skyla över.

Vårsolens värme i kälkbacken. Glada barn och lika glada föräldrar. En vådlig vurpa som vänds till att ingen annan i dagiset någonsin, någonsin kört så fort och gjort en lika fin volt.

God mat, en avrundning i form av det som kan kallas en hederlig familje- och filmkväll. Till och med popcornen är hemmapoppade. Barnet smakar för första gången med salighet i blick på lösgodis och allt är, just det, perfekt.

För en gångs skull kommer du ihåg att säga det, att det har varit en perfekt dag. Som en omfamning för dem du delat dagen med. Som ett tack, utan egentlig mottagare, mer på måfå, ett tack utifall att det finns någon som registrerar det.

Och då, mitt i det perfekta, mitt i tacksamheten, mitt i lugnet och i ron.

Ett samtal. Du tittar på displayen och något går längs ryggraden. För någonstans vet du, utan att ens ha hunnit svara, att det inte är ett efterlängtat samtal, inte ens väntat.

Och bekräftelsen, att du hade rätt. Det kalla kramar lite hårdare och du känner dig hård och kall och konstaterar, samtidigt som du lyssnar och pratar, att det faktiskt stämmer. Att man, då man får det samtalet, faktiskt inte känner något. Att man tittar på sig själv lite utanför. Ser, att jo, där står hon och hon reagerar inte nämnvärt och det tar tydligen en väldigt lång stund innan det sjunker in i henne.

Och tillbaka i den egna kroppen då det börjar sjunka in.

Då det börjar sjunka in. Att den här samma perfekta dagen, då fattar döden mammas hand. Den här samma perfekta dagen, då vi känner att livet kanske ändå kommer att spricka ut i vår vilken sekund som helst, då omfamnas mamma av det som innebär början på slutet.

En sista tågresa till det som ännu fanns. Några sista dagar, timmar, tillsammans. Hand i hand med sorgen, glädjen. Över att ha hunnit fram, över att ha hunnit fram för länge sedan. Glädjen över att förlåtelsen vunnit över förståelsen.

Och ett sista andetag, en tisdag då också solen lät bli att lysa, lät bli att väcka till liv. En tisdag då döden, på något sätt efterlängtat, drog det längre och sista andetaget.

Ett före och ett efter.

19 kommentarer:

  1. Så vackert skrivet. Tårarna strömmar. Kram till dig

    SvaraRadera
  2. Håller med Fua, väldigt vackert skrivet, så det gör ont i läsaren också. Kram och styrka till dig!

    SvaraRadera
  3. Vacker text! Beklagar sorgen..

    SvaraRadera
  4. Här sitter jag och gråter. En så otroligt vacker text, fylld av kärlek, tacksamhet, melankoli och LIV trots döden.
    Käraste, fina du. Mitt varmaste deltagande i din sorg. Och samtidigt: glädje över att förlåtelsen vunnit över förståelsen och att du hunnit fram i tid, innan. Så många kramar.

    SvaraRadera
  5. Kram! Så vackert. Så fullbordat.

    SvaraRadera
  6. Jag ryser över hela kroppen! Ta väl hand om dig och de dina!

    SvaraRadera
  7. Så vackert du skriver om döden och livet. Många varma tankar skickar jag dig.

    SvaraRadera
  8. Så vackert skrivet. Även jag sitter tårögd. Och mitt varmaste deltagande i din sorg!

    SvaraRadera
  9. Du skriver så att det berör. Hopp och styrka till dig och dina!

    SvaraRadera
  10. Sköt om er! Beklagar sorgen.

    SvaraRadera
  11. Min hjärna kommer med tomma klyschor i stil med "mitt i livet finns döden", men jag kommer inte på något bättre att säga heller. Väldigt vackert skrivet om allt det som kan ingå i en dag. Jag är glad att du hann fram, att du kunde hinna fram.

    SvaraRadera
  12. Mitt varma deltagande i sorgen.

    SvaraRadera
  13. Varmt deltagande i er sorg. <din text är så nära, fin och skör.

    SvaraRadera
  14. Tårögd sitter också jag här bakom skärmen och tänker på dig och hoppas du orkar. Kram!

    SvaraRadera
  15. Beklagar. Glad över att du hann fram i tid. Avsked är jobbiga men kan också vara fina. Kram

    SvaraRadera
  16. Beklagar. Det blir så tomt när ens mamma dör. Jag vet. Styrka till dig.

    Mippe

    SvaraRadera
  17. Beklagar. Det blir så tomt när ens mamma dör, jag vet. Styrka till dig!

    Mippe

    SvaraRadera
  18. Så himla sorgligt. Kram till dig!

    SvaraRadera