onsdag 2 maj 2012

Dagens pinsamma erkännande

Då man läser andras bloggar, vilket man ju gör, händer det att man (läs jag) slås av det lilla avundet. Hur kan det komma sig att alla andra många gånger om dagen har både roliga, allvarliga, finurliga och fina, överraskande saker att skriva om? Allt kompat med foton som ser ut som om skribenterna dygnet runt har en proffsfotogra hasande i hälarna.

Samtidigt som bilden inne i mitt huvud ser ut som en tom gata i en westerfilm. Med sådana där gräsbollar som det enda som rör sig i bilden.

Jag har ju lärt mig det, att kreativiteten flödar som bäst då man jobbar som hårdast. Jag har försökt följa det, genom att till exempel innan jag somnar gå igenom dagen och tankarna och skriva små, icke-synliga, radanmärkningar om saker som kunde bli blogginlägg.

Det fungerar, ibland. Ibland går det som det gick igår, det vill säga att jag somnar innan jag hunnit tänka en enda tanke. Och det, vettni, det resulterar i blogginlägg som det här.

Nu är jag nyfiken på andras bloggande. Är det så att det bara är flow hela tiden, så fort ni har en stund över, så sätter ni er vid era bloggar och tankarna och texterna bara flödar ur er? Eller? Finns det någon systematik bakom det hela?

11 kommentarer:

  1. Nix, inget ständigt flow, men bättre och sämre dagar. När jag jobbar får jag fler impulser till djuplodande insiktsfulla inlägg, men bilderna blir ensidiga och fula (vyn genom kontorsfönstret..). Är jag ledig blir det mera bildbloggande, med tid att redigera och leka. Och så försökert jag mentalträna mig ur de där skrivkrampdagarna, när man inte för sitt liv får ur sig ett inlägg, för det brukar ju lösa sig bara man får upp det där första inlägget. Efter det kan bloggripulin rasa på. (Behagligt ord det där förresten...). Och folk klarar ju nog sig utan inlägg varje dag.

    SvaraRadera
  2. Jag hade för mycket flow med bloggen förra året, insåg jag borde rikta den energin mot ngt som ger pengar. Så jag började frilansa en del och nu är bloggen fattigare. Försöker använda så lite tid som möjligt på att blogga, det ska vara bara vad som blir över och råkat hända mig.

    Alternativ två hade varit att ha annonser på bloggen och använda mera tid på den och börja fiska efter mera läsare. Men då skulle det bli som ett jobb, älskar att bloggen bara är hobby och en onödighet.

    SvaraRadera
  3. Jag förstår vad du menar. Inget ständigt flow här heller. Men jag brukar lägga på minnet/skriva upp nyckelord om jag under dagen stöter på nåt bloggbart.

    Jag tror det bara känns som om alla andra har så mycket roligt, intressant, vackert fotograferat och så vidare eftersom man klumpar ihop alla bloggar man läst, så det blir en enda stor, vacker röra av de bästa bitarna av bloggarna man läst. Då känns det som om ALLA har så MYCKET vettigt att blogga om, fast det kanske i verkligheten är bit n' pieces från alla olika bloggar som skapar avundet.

    SvaraRadera
  4. Jösses, vet ni. Trots att jag vet att ingen kan ha ett ständigt flow - och få av oss har väl bloggen som prioritet ett - så känns det skönt att läsa att andra också sitter och suger på skägget ibland.

    Jag startade den här bloggen för att jag tycker att det är kul att skriva, det är det ju, och för att folk skulle få titta in i det som är min och vår tillvaro. Då jag startade bloggen var jag hemma med den lille, så trycket på att skriva annat var väldigt litet då - så, allt landade här.

    Nu är det några andra saker som också tampas om tecknen, det är ett par ledare i veckan, en jobblogg och så alla vardagliga texter. Så, ibland blir det andefattigt här, men, håller med om att det inte finns någon som kan ställa kravet på att man måste uppdatera x gånger om dagen.

    SvaraRadera
  5. jag har så jäkla dåligt flow för tillfället. funderar till och med att ta en paus i skrivandet. finns så mycket annat att leverera.

    SvaraRadera
  6. För ett år sen hade jag flow, nu känner jag mig ganska tömd på text. Men tidigare (för några år sedan) när det varit så så har jag spontant bara slutat att blogga för en tid, ett halvår eller en vecka, men på något sätt så har jag numera mer av en vilja att fortsätta blogga än jag hade då. Jag vill inte bara låta min blogg dö helt enkelt. Men jag känner inte nån press på bloggningen, därmot kan jag se att oj, nu har jag blivit lite mera tråkig i min text, verkligen.

    Men på samma gång, mitt liv går i sådan rasande takt nu känns det som, hela sista året har bara schwooochat förbi. Och en sådan micro del av det finns på bloggen. Det finns inte samma tid till internet och framförallt inte samma energi. Jag har liksom bestämt att den får leva och vara i det format den är just nu, inget jag tänker kämpa fram helt enkelt. Jag vill ju kunna gå tillbaka i den om några år och då ska den inte ljuga åt mig när den berättar vad vi gjorde den här tiden det här året.

    Dessutom är jag mycket i detta "är barnen nu för gamla för internet exponering?" tänket. Vilket gör att jag till stor del det sista året har behövt finna ett nytt sätt att skriva om mig och mitt liv utan att använda mina barn i bild och text exakt hela tiden, det har varit ett ganska lärorikt faktiskt. Men samtidigt är det ganska svårt att ändra sitt skrivande och sitt invanda mönster. Lite o-flow:it helt enkelt.

    SvaraRadera
  7. Det bästa bloggarna blir aldrig skrivna, för de är sådana som jag kommer på när jag är långt ifrån en dator. Oftast sätter jag mej ner och pressar fram nåt, bara. Bloggen funkar ofta som en öppna kanalen-knapp: för att komma igång med annat skrivande slänger jag ihop en blogg, sen är det lättare att fortsätta med annat som kräver mera.

    Har också dåligt bloggflow just nu, eller semidåligt, kanske, när jag velar kring huruvida jag ska fortsätta alls så brukar jag skära ner på antalet läsare. Funkar, konstigt nog. :)

    SvaraRadera
  8. Jag avundas också alla som skriver strukturerade, välplanerade inlägg! Själv sätter jag mig bara och skriver dagens händelser eller vad som råkar falla mig in. Ibland planerar jag blogginlägg i huvudet, men de landar sällan i bloggen. De finns inte kvar sedan när jag sätter mig vid datorn, tyvärr. Du har en trevlig blogg!

    SvaraRadera
  9. Mia - det händer mig ofta - att jag har en tillstymmelse till många, goda inlägg då jag sätter mig framför datorn - och sedan bara *poff*. Tomma intet. Tack för fina ord om min blogg, jag säger right back at you, inlägget om pratstunden på kvällen är underbart! Du skall definitivt upp på listan över bloggar jag läser!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du! Oftast är det, som sagt, mest dagens händelser i bilder, men försöker få med något lite mer tänkvärt när andan faller på.

      Radera
  10. Jag har inte heller så bra flow just nu. Jag dissar nio idéer av tio för att de är för dåliga, för privata eller annars bara tråkiga. De där riktigt genomtänkta inläggen kommer alltför sällan. Och jag tror nog att det, som för många andra, beror på att jag sätter mitt krut på andra texter istället, för det mesta.

    SvaraRadera