Löftet

Ni kanske kommer ihåg det? Att jag tyckte att april 2012 var den asigaste månaden i mannaminne? Att jag och den familj jag har, aldrig varit så drabbade av sjukdom som vi var just under de dagar april 2012 fanns?

I samma veva, som jag drog en lättnadens suck över att april bara stack och brann, lovade jag att jag hädanefter skulle vara glad och tacksam över alla de dagar jag och vi får se som friska. Och vet ni vad? April lämnade så djupa spår att jag faktiskt kommit ihåg det, att vara glad och tacksam. Dagligen går tanken genom mitt huvud, ett litet shit så skönt. Att det kan vara så himla skönt att få vara frisk. Att det är så saligt att inte behöva gå omkring och bäva.

Peppar, peppar. Ta i trä.