Den lille vaknade vid femsnåret, arg som en spindel. Han blir alldeles rasande arg av snor i näsan. Är han tillräckligt arg börjar han gråta och då produceras det ju lyckligtvis mer av varan som var orsaken till att man var så arg in the first place.
Så, jag bara god morgon och efter det har jag kokat siskonkorvsoppa, gjort hemmafränäre med skrattande korvar, tvättat tusen maskiner med tvätt, städat tuppen, jobbat lite och ja, försökt lugna ner den där argbiggan med snor i näsan.
På tal om tennis, vet inte vad som hände, men comfort fooden - som jag delade med den lille argbiggan - det blev faktiskt ärtsoppa på burk. Nej, jag hade inte läst era kommentarer och det är något jag eller vi aldrig annars äter (varning för pretto, men äter vi ärtsoppa är den alltid gjord från scratch). Men, igår var jag med er!
Vår minstings största skräck i livet är "Snooooor!". Och det blir ju inte direkt bättre av att paniken inför att få snoooor utlöser en gråt som generar, just det, snooooor.
SvaraRadera