Nu gäller det för mig att komma ihåg mitt eget inlägg om att vara en så god mor och människa man bara kan.
Jag vet inte vad det är, men man (dvs. jag i det här fallet) känner sig verkligen inte som den bästa av mödrar då ens barn (Shorty i detta fall) gått ner i vikt sedan det senaste rådgivningsbesöket.
Det gäller 100 gram, han har varit sjuk, han rör på sig som en evighetsmaskin, han växer på längden, inte på bredden, han har alltid varit liten, han är kinkig med maten och så vidare och så vidare.
Ändå är det något som gnager inom mig, all riktig fakta till trots.
Här skall - fortsatt - ätas pepparkakor.
Jag känner så väl igen det du skriver. Sonen har alltid varit en kvick liten rackare med noll intresse för mat. Han är uppvuxen på frukter och gröt. I gröten la vi alltid 1 msk kallpressad rypsolja (jag läste någonstans att den var bäst :)) för att han skulle få alla fetter i sig. Så mitt tips är att ge av den mat han äter. Den gnagande oron känner jag också väl igen. Den hör till föräldraskapet och är svårare att bli av med. Så inga tips på den fronten...
SvaraRaderaHoppas pepparkakorna smakar!
Det är inte lätt det här med maten. Antingen äter ungarna för lite, för mycket eller fel sort. Jag försöker verkligen vara zen med storebrors ätande, men lyckas inte alltid (han hatar allt utom potatis, ris och couscous, och äter portioner i barbiedocksstorlek). Lyckligtvis är det rådgivningsvägning bara en gång om året numera! Men kanske det är bättre att ha ett barn som man får truga lite, än ett barn som man skulle vara tvungen att begränsa ätandet för?
SvaraRaderaAmen! Alvin hade gått ner några hundra gram och inte vuxit en mm på längden mellan 10mån. och 1års granskningen. Jag kände mig så skit. Jag såg ju dessutom på honom att han blivit smalare. Nu är han ännu smalare, men det finns inte mycket jag kan göra. skulle han kunna äta pepparkakor skulle han nog få äta för kung och fosterland.
SvaraRaderaEVV - tusen tack för tipset om rypsoljan (ännu en sak jag inte visste) - oljan är redan inhandlad och provsmakad!
SvaraRaderaMia - åh, jag vet precis hur du känner dig angående zen. Jag försöker också ha is i magen, och lyckas för det mesta, men så kommer de här dagarna. Och jo, vi kan ju hoppas att vi inte har jätteöverviktiga barn på 16 år som sitter och spelar adb-spel på sina rum i framtiden?
Fua - ja, det är lustigt hur man genast beskyller sig själv, då man vet, tusen procent säkert, att man gör precis allt man kan. Ni har ju dessutom de där eländiga allergierna som inte underlättar precis - hoppas att de nu skulle försvinna så småningom.
Till samtliga ett stort tack - bara det att läsa att det finns andra i samma situation gör att det känns bättre. Mycket bättre!