Just nu är alla som bor på vårt område gravida, största delen väntar sitt andra barn. En rätt ansenlig mängd nyblivna mammor strosar också omkring i vårsolen.
Jag skrev om det tidigare, flyttvågen, de växande familjerna innebär också att en del familjer är tvungna att flytta bort (lägenheterna här är inte så stora).
Så, det händer en hel del för tillfället. Det som händer är sådant som för drygt ett år sedan skulle ha gjort mig lite upprörd inombords. Om jag ens skulle ha sett det? Jag kanske bara hade stannat inomhus och hoppats att allt skulle försvinna om jag inte låtsades om det.
Och, nu. Så känns det inte längre. Absolut inte på det illa sättet, tvärtom. Jag hävdar fortfarande att jag alltid ärligt varit glad över andras barn och deras ankomster, men, den glädjen har alltid varit kombinerad med min egen sorg.
Min sorg har inte försvunnit någonstans, men, den lägger sig inte längre i dehär glada nyheterna. Min sorg ligger i förvar någonstans på något sinnes hylla, och är idag blott något som bidrar till att jag är sådan som jag är just nu.
Äh, det är svårt att förklara. Men, det känns balanserat och bra. Det känns sådär som att livet går sin gilla gång och gott så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar