söndag 19 juni 2011

Liten och elak

Jag hörde talas om en sexårig flicka som i faggorna av sin sexårsdag fick höra att hon har tjocka fingrar och minst lika tjocka vader. Den som stod för utlåtandet var vännen, också hon i samma ålder.

Födelsedagsbarnets kalas var lite mindre kul efter det.

Hur och var lär sig barn sådana här saker? Att man delar in människor i tjocka och smala (långa och korta och vita och svarta och rika och fattiga)? Och att det alltid är mycket bättre att vara smal, vit och rik än allt det andra?

Jag tycker ofta att man får höra att barn lär sig av andra barn, men också de barn som står för "undervisningen" måste ha lärt sig visdomarna någonstans.

Jag och vi försöker så gott det går att undvika att dela in folk, människor och annat pack i det vi säger, i synnerhet i närheten av den lille. I något skede känns det som om man, jag, också måste ingripa i vad och hur andra människor sköter pratet om andra människor. Allt för att jag inte vill att den lille skall vara den som på något kalas (om han nu någonsin blir bjuden på ett sådant, man skall inte ta saker för givet här i världen) kläcker ur sig att föremålet för festen är - ja, vad hon eller han nu skulle vara som inte anses vara ett positivt drag.

3 kommentarer:

  1. Jag är ju själv "lite rund" av mig och har av några av mina barns kompisar (alltfrån 6 åringar till 9 åringar) fått höra att "du är tjock". Har blivit med munnen öppen för jag anser inte att det är någonting som barn/vuxna säger till andra. Värsta har sedan varit då detta barns egen mamma stått bredvid och bara små lett dumt att "min XX säger så rakt vad han tycker". Barn hör så lätt vad föräldrar/vuxna talar och det är nog av oss vuxna som barnen lär sig vad de tycker om/inte tycker om, vem som är tjock/vacker eller vilket ämne man tycker om i skolan etc. Skulle alla vuxna bara förstå... Samma tycker jag itne heller det låter värst fint när 4-6åringar skriver "v....u" på dagis gården...tror inte det är dagispersonalen som lärt dem de orden.. Carola

    SvaraRadera
  2. Efter att ha jobbat på dagis inser man nog hur mycket barnen tar av föräldrarna.
    Det är nästan omöjligt att få barn som hemma inte har gränser att förstå varför man inte får säga det ena eller det andra.

    Små grytor har också öron, och tyvärr väldigt bra minne :)

    SvaraRadera
  3. Det är nog sant att det mesta barn säger och gör kommer hemifrån. Det är bara lätt att skylla på andra. Säger jag som är mycket medveten om att vi borde vakta våra tungor runt pojken ibland.

    Men sen kan det hända att ett barn konstaterar saker utan att mena någonting negativt med det. Typ du har lång hår, mörk hud, stor mage. Och barnet säger bara som det är, men vi vuxna ger det en annan innebörd.

    SvaraRadera