Fyra frågor

Jag gör mitt bästa för att undvika bloggtorkan och antar en utmaning jag fått.

Fyra kvistiga frågor.

4 tv-program jag ser
Californication, Sopranos (jo, jag vet, jag är tusen år efter alla andra), Halv åtta hos mig (alla varianter, den finska är rätt skräp) samt matlagningsrealityn över huvudtaget.

4 saker jag gjort idag
Varit ute på en två timmar lång promenad. Träffat bästa chefen. Skrivit några hundratal tecken på en text. Vaknat klockan 04.30 av en mindre glad Shorty (minst glad var jag själv).

4 saker jag längtar efter
Mina syskon och allt som hänger ihop med dem. Självdisciplin. Bloggfesten. Mitten av november, kanske?

4 saker på önskelistan
En allt-i-allo Kitchen Aid (en sådan som rör ihop degen på nolltid). Vinterstövlar (ifjol hittade jag inga jag ville ha, typiskt då det för en gångs skull fanns snö). Fler par stickade sockor. Tajtare rumpa & högre bröst.

4 saker jag avskyr
Att tömma diskmaskinen. TV-reklam (Shorty älskar all sorts tv-reklam). Att det trycks in en massa reklambilagor i mina dagstidningar, trots att jag på min postlåda meddelar att jag inte vill ha någon reklam. Rå avocado.

Peppe, Kaj, André och Anne får gärna haka på!

Frossa

Inte frossa som i att frysa. Nej, mer den syndiga versionen.

Idag skall det frossas, i ostfondue.


Bilden lånad från laprovence.se

Det är en sak som är fin med vintern. Det är okej att äta smulten ost varje veckoslut.

Jag är en hejare på regler av denna sort. Fondue äter man bara på vintern. Det är inte okej med vita byxor annat än på sommaren. Stearinljus inne då det är ljust ute är nejnej och rosa och rött skall man inte blanda.

En riktig downer

Alltså, skulle man råka vara på så gott humör att man är tvungen att komma ner några pinnhåll, då rekommenderar jag tv-serien "Lilla huset på prärien".

Det är bara ett elände. Barnen blir blinda, förlamade och dör. Inga pengar har de och pappa skyfflar den änglalika modern tillbaka framför spisen. Fast, de har ju ingen spis heller. I all denna misär är de alla ändå så präktiga att man som tittare sitter och skäms.

Fast, tittar gör man ju inte.


Bilden lånad från mariajensen.blogg.se.

Om någon kom på idén att göra den här tv-serien nu, tror jag att det skulle gå som det skulle för sockret. Man skulle lakoniskt konstatera, att nej, nu blir det lite för mycket av det goda.

Att dyka in i garderoben

I bloggvärlden pågår en klädutmaning, en utmaning som för mig egentligen är lätt att haka på. Jag shoppar otroligt sällan. I synnerhet kläder. Många plagg i min garderob härstammar från allt från fyrtiotalet (ja, 1940-talet) och allt efter det.

Det som egentligen är problemet i min garderob är de otroligt varierande storlekarna på kläder. Jag vet inte hur många plagg som väntar på att jag skall rymmas i dem igen, en del kläder kunde jag använda som tält på min följande vandring. Jag har alltså inte varit berusad (alla gånger) då jag köpt mina plagg, men, jag har under ett par års tid tänjt på min viktkurva. Sisådär plusminus 15 kilo.

Nåväl, jag satsar på att återanvända alla kläder som sitter och hoppas på att kunna nyttja de mindre storlekarna så småningom.

Ett bra initiativ, förresten.


Shorty håller sig fortfarande till farmor Sagas negligé, daterad just ett tidigt fyrtiotal.

Saker vi (inte) minns

Peppe har skrivit ett inlägg om kapsyler. Att det finns människor som inte vet hur man öppnar den hederliga dragkapsylen.

Själv låg jag en natt och funderade på väggtelefoner. Den enda människa jag känner som har en telefon kopplad till väggen, det är min farfar. Han är både döv och utgången från sitt hem, så jag vet inte riktigt om han räknas.


(Bilden lånad från vitdesign.se)

På tal om väggtelefoner. Hur kan det komma sig att små barn (Shorty, tex.) vet att dehär leksakstelefonerna (som ser ut som väggtelefoner, med vevskiva och allt), att de är just det, telefoner? Shorty pratar gladeligen i dem, trots att hans blå öga aldrig skådat en traditionell telefon.

Det kan ju förstås hända att det är ett geni jag föder?

En vaken romantiker

Jag skall passa på att uppdatera angående den lille romantikern då han sover.

Sömnskolan, som inleddes så fint, som fungerade så fint - den är lite i flis just nu. Shorty vaknar några gånger per natt igen, åtminstone en gång riktigt ordentligt. Jag har fått honom att hållas kvar i sängen (det är enkelt, jag lyfter inte upp honom), men har syndat genom att fylla på honom med en flaska mjölk.

Skammens bleka rodnad.

Shorty - Sömnskola, 6-0.

Jag som just hade vant mig vid att sova hela nätter.

Mammas pojke

Jag hoppas att den blivande svärdottern eller -sonen kommer att uppskatta Shortys uppfostran.

Jag håller på att förädla en obotlig romantiker. Shorty vägrar inta sina måltider i annat än skenet av stearinljus.