Hurra för privatbilismen?

Nej, jag hurrar inte egentligen.

Jag vill bara konstatera att det är svårt att motstå allt det lätta (och billiga, i det här fallet) den egna bilen står för.

Att resa inom landets gränser är sjukt dyrt, åtminstone då man studerar VR:s och Finnairs och Finncoms biljettpriser. Att åka direkt till den soligaste staden (Vasa) med tåg är nättupp omöjligt (och dyrt) och flygen är bara dyra, för samma pris som inrikesresan går lös på, kunde jag åka till Spanien och stanna där en vecka. Buss kommer inte på fråga, jag tror inte att Shorty pallar för en flera hundra kilometer lång resa i buss.

Det är lite av rumpan före i trädet över det hela, flygbolagen och VR går ideligen ut med att för få människor använder sig av deras tjänster, att det innebär ytterligare justeringar av deras priser (uppåt, naturligtvis). Den här utvecklingen torde ju innebära att allt färre har råd att åka "kommunalt"?

Det är oerhört frestande att ta bilen.

Bilar, bilar, bilar överallt

Shorty fullkomligt älskar bilar. Leksaksbilarna, bilannonserna i tidningen, bilarna på tv, bilarna på gården, på vägen - Shorty älskar bilar.

Många saker som i vuxnas värld inte är bilar, blir det i Shortys ögon. Flygplan, rullstolar, hästdroskor (ja, vi ser sådana ofta) - allt blir till bilar.

Ge Shorty ett runt föremål och det förvandlas till en ratt i hans knubbiga händer.

Brummbrummbrumm.

Så låter Shorty. Som älskar bilar.

Människan är ett konstigt djur

Jag tittade på FST:s "Pinsamt" (danska Klovn) igår. Det är absolut något av det bästa i humorväg på tv just nu - och något av det mest pinsamma.

I alla fall, i avsnittet tränade en av rollfigurerna linedance, och det slog mig att det gjorde ju halva Finland också i början av det här seklet. Michael Flatley uppträdde här var och varannan vecka och varje tant i stugan köpte en stetson och steppade.

Hur sjukt är inte det?

Tack och lov verkar det ha gått om (har det?), i stället fick vi Zumban.

Det blev vitt

Shorty valde vitt (ingen orsak att vara orolig, han sov alltså inte så bra på grund av vinet). Det svåra var att välja ko och årgång:

Pukor och trumpeter!

Ännu en uppdatering kring vårt sovande; i natt sov Shorty - utan uppehåll - från klockan 20.45 till 05.30! Efter denna fabulösa insats fortsatte den korte sova så att jag faktiskt fick väcka honom 7.45!

Uh. Jag är så glad (och mallig) att jag håller på att spricka.

Rött eller vitt

För att fira den vackert inledda konsten i att sova hela natten, tänkte Shorty bjuda på något gott. Rött eller vitt var frågan vid en av vingömmorna:


Här är det verkligen på sin plats att be så hemskt mycket om ursäkt för ett par saker.

Det att fotografiet är av den ypperliga kvalitet det är. Samt det oförlåtliga i att visa upp skatten i en mundering som denna.

Förlåt, förlåt.

Schemat

Nog ordat i den noggranna formen om sömnskolan. Minus förkylningen så fungerar allt alldeles otroligt bra. Jag skulle ljuga om jag skulle påstå att vi sover hela nätter (om man inte har turen att vara förvisad till nunnerummet, där sover man som en nunna) - men, det kommer väl då den värsta yrseln har lagt sig.

Jag fick en fråga om vårt schema, och ja, det ser ut såhär:

07:30 Stiga upp och frukost
Allmän yrsel, både inomhus och utomhus
11.00 Lunch
12.00 Sova
14.00 Vakna
14.30 Mellanmål
Allmän yrsel, både inomhus och utomhus
17.00 Sova
17.30 Vakna
18.00 Middag
19.30 Bad
Gröt / Mjölk
20.00 God natt

Och jag måste bara erkänna att vi följer schemat rätt minutiöst. Det skall man göra såhär i början. Så, som ni ser, ingen möjlighet att ge sig ut på långa strapatser just nu, om det nu var någon som hade saknat oss.

Det är som att vara tillbaka på skolbänken, minst sagt. Det är svårt att lära sig att passa tider då man inte gjort det på mer än ett halvt år.