Den allvarlige unge mannen

Det är en mycket allvarlig ung man som skall ut på resa.


Passfotot taget av Foto Lindell här i Nickby.

Skärpning, systrar.

Först de egna korten på borden; den lille är inte döpt. Han har aldrig ens sett röken av ett bröst i amningssyfte. Han äter burkmat och är uppvuxen på kall ersättning. Han äter kex till mellanmål. Han tittar på tv. Risken är överhängande att vi inte "kommer att ge honom ett syskon".

Så, nu är det fritt fram att spy galla, ösa skit, eller vad det nu är som tycks vara koscher i bloggvärlden.

Det är med illa bismak i munnen jag ser hur anonyma skribenter går åt personer (Linn i det här fallet) som funderar över att döpa eller inte döpa. Hur fräckt man kan ha en åsikt i fråga om andras enbarnspolitik (Peppe) och hur man går ut med att amning i tre år är det enda rätta, all vårdledighet måste utnyttjas och jag vet inte vad.

Det som ser lustigt (inte alls) i mina ögon, är att de som öppet vågar lufta sina funderingar, stå för sin åsikt, det är de som får ta mest skit. Och det är ändå människor som tagit sig tid att tänka innan de bestämt sig för något. Ofta känns de anonyma kommentatorerna som personer som rätt ofta gör som de flesta andra gör, som personer som tycker att det är obekvämt om någon inte ryms i den mest bekanta stöpformen

Och än en gång, man får och skall vara av olika åsikt. Men, jag vill fortsatt tycka att en intelligent och klok och varför inte snäll människa, kan uttrycka avvikande åsikt också på ett hyggligt sätt.

Och är det så att man inte kan skriva en hygglig kommentar på något man inte håller med om, då tycker jag att man kan gå och skuggboxas med spegelbilden en stund.

Ännu en hänvisning till rubriken, det känns som om jag bara har de finaste läsarna, inget behov av skärpning här alltså. Puss på er.

En suck av lättnad

Syster med familj är väl hemma efter en vecka i Egypten. De hade haft det lugnare än vi på hemmaplan.

Trevlig överraskning

Ibland är världen väldigt liten, på ett bra sätt.

Jag var just på en circuitträning (en sådan med kettlebell, har ingen aning om vad den heter på svenska, men jag ville nu ändå visa musklerna, som ni märker).

Laura, som drog träningen (som för övrigt äger Smartfysio - som rekommenderas varmt! - här i Nickby), hade roliga nyheter! Laura har en bekant i sina hemtrakter som läser min blogg! Och i och med att Laura och jag nästan är grannar, så kan vi väl lugnt konstatera att världen är liten, på ett bra sätt.

Så, hälsningarna som också skickades via Laura, kan också framföras här; hej Monika i Terjärv! Roligt att du läser!

Och jo, circuit med kettlebell är effektivt, som information för er alla andra också!

Att skriva dagbok

En av orsakerna till att jag bloggar, tidigare skrev dagbok, är den att jag tycker om att kunna gå tillbaka i tiden för att se vad som hände för ett år sedan, vad jag gjorde i februari 2007 och sådär.

Nu då februari är inlett så gjorde jag en sådan check. Anteckningen, daterad 1.2.2010, lyder ungefär såhär: "Jag borde verkligen ringa vår socialarbetare. Jag har på känn att vi har hamnat i en mapp som är rubricerad "obskyra" och det innebär att de glömmer bort oss och vi kommer aldrig att höra av dem igen."

Föga kunde jag ana att jag och vi bara var dagar ifrån Samtalet med stort S.

Hur är det möjligt?

Gårdagens stora nyhet (jag är sen, jag vet) var väl den att "idrottsdirektören" Anssi Rauramo friades gällande åtal om grovt rattfylleri.

Anssi hade alltså tagit ett par öl, kört bil hem (det var då någon ringde polisen och tipsade), låst dörren och vägrat öppna då polisen kom för att hämta honom. Då han efter många om och men och långa timmar öppnar är han apfull, men "har druckit först efter att han kommit hem".

Men för i helsike. Vad är det med den finska grädden? Var gång det händer, och det händer ofta att man kör på fyllan här, så är det ett "misstag", man har gjort en "felbedömning". Varför inte bara erkänna? Det skulle se fräscht ut med ett uppriktigt medgivande i tidningen någon gång.

Och alla mutor och pengar man tagit emot som finsk politiker? Hur är det möjligt att man "inte visste varifrån pengarna kom"? Om jag skulle få 60.000 € skulle jag nog försöka ta reda på vem det var som gav mig pengarna, eventuellt för att säga tack.

I min gamla hemstad Vasa, där köper stadsdirektören frack och andra paltor för stadens (invånarnas) pengar och museichefen köper skor som "investering" - åt sig själv.

Och vad är det för fel på oss finländare? År efter år väljer vi just de värsta, pinsamma rötäggen till höga positioner i vårt samhälle. Vem är det som röstar på dehär halvhjärnorna?

Det finns en del grejer jag tycker mer om i Sverige, trots att jag inte är en vän av klappjakt, så tycker jag att en del tvätt borde tvättas mer offentligt också här i Finland.

Söker du en fotograf?

Om du vill låta fotografera ditt bröllop, ditt barn eller något annat festligt, då har jag ett förslag på fotograf.

Checka Glen J. Nelsons foton här. Glen lever och bor i Finland, du behöver inte skeppa hit honom hela vägen från Australien.