Jag råkade se en glimt av ett tv-program (ja, ingen tittar ju egentligen på tv) igår. I programmet utbrast en av deltagarna att alla önskar sig så små saker eller händelser nuförtiden, att ingen vågar tro på stort. Nå, det visade sig att den här kvinnan ville ha ett eget tv-program (hur stort eller litet det är, det får var och en avgöra), men det fick mig att fundera vidare i alla fall.
Jag funderade inte så mycket på om jag ville ha ett eget tv-program eller ej, men, på vad jag skulle önska mig om jag nu skulle vara tvungen att önska något.
Min hetaste och högsta önskan var, i så många år, att jag skulle få bli mamma.
Och nu är jag det.
Så, nu vet jag inte riktigt vad jag skulle önska mig. Om det ens är okej att önska, jag har ju redan fått det jag mest av allt längtade efter.
Du då?
onsdag 8 december 2010
tisdag 7 december 2010
Return of the mac
Jag har lämnat er vind för våg i några timmar. Ber om ursäkt för detta.
Kul, eller egentligen mindre kul, att så många delar mina erfarenheter gällande kalendern! Jag har inte fått napp under de två senaste dagarna, det är inte det som hållit mig borta härifrån.
Det som höll mig borta var den ljusa av favoritsystrarna, syster med man ersatte den uteblivna Berlinresan (tack till det inhemska, välfungerande flygbolaget) med ett besök hos oss i stället. Hur fint som helst. Och än en gång, var gång jag träffar dem, mina systrar, så känns 417 kilometer (fågelvägen) som en väldigt lång sträcka.
Allt är bra, med andra ord. Utom på dagisfronten. Till min stora förtjusning (ni känner ironin?) fick jag höra att dagiset vi köat till i ett halvt år, det delar ut platser till människor som inte ens vill dit. Eller, det är ju inte dagiset som delar ut platserna, men ni förstår vad jag menar.
Kul, eller egentligen mindre kul, att så många delar mina erfarenheter gällande kalendern! Jag har inte fått napp under de två senaste dagarna, det är inte det som hållit mig borta härifrån.
Det som höll mig borta var den ljusa av favoritsystrarna, syster med man ersatte den uteblivna Berlinresan (tack till det inhemska, välfungerande flygbolaget) med ett besök hos oss i stället. Hur fint som helst. Och än en gång, var gång jag träffar dem, mina systrar, så känns 417 kilometer (fågelvägen) som en väldigt lång sträcka.
Allt är bra, med andra ord. Utom på dagisfronten. Till min stora förtjusning (ni känner ironin?) fick jag höra att dagiset vi köat till i ett halvt år, det delar ut platser till människor som inte ens vill dit. Eller, det är ju inte dagiset som delar ut platserna, men ni förstår vad jag menar.
söndag 5 december 2010
En stilla undran
Tror du att det någonstans existerar någon eller något som någonsin vunnit något på HBL:s julkalender?
Svenska på finska
Stunder i ett tvåspråkigt hem:
Mannen och Shorty är i badrummet, borstar tänderna. Man skall ju försöka få barnet att låta bli att svälja allt för mycket av tandkrämen (hur man nu gör det?) - och just därför kan man höra mannen heja på den korte:
- Spytta, spytta!
Det är så sött att jag dör och har inte hjärta att rätta det lilla felet.
Mannen och Shorty är i badrummet, borstar tänderna. Man skall ju försöka få barnet att låta bli att svälja allt för mycket av tandkrämen (hur man nu gör det?) - och just därför kan man höra mannen heja på den korte:
- Spytta, spytta!
Det är så sött att jag dör och har inte hjärta att rätta det lilla felet.
lördag 4 december 2010
How to spot a blog
Det här blir nu lite inside-Blogspot, men ändå. Liknande funktioner finns på de flesta portaler eller vad man nu vill kalla dem.
Ni har säkert märkt att det finns en funktion som heter "Nästa blogg" uppe i balken? Slumpa kallas det på annat håll.
Nåväl, det är en funktion jag aldrig använder, och tänkte nu ge det en chans. Jag klickade på nästa blogg och landade hos Albin & jag - det är en skånemamma som bloggar om sin vardag tillsammans med familjen.
Nu tänkte jag vara så smart att jag går in hos henne, i det senast skrivna inlägget, och berättar vad jag ställt till med. Tänk om det här fungerade så bra att det spred sig som en löpeld bland bloggare, tänk om någon till och med spottade mig på det här sättet?
Ja, tänk om.
Ni har säkert märkt att det finns en funktion som heter "Nästa blogg" uppe i balken? Slumpa kallas det på annat håll.
Nåväl, det är en funktion jag aldrig använder, och tänkte nu ge det en chans. Jag klickade på nästa blogg och landade hos Albin & jag - det är en skånemamma som bloggar om sin vardag tillsammans med familjen.
Nu tänkte jag vara så smart att jag går in hos henne, i det senast skrivna inlägget, och berättar vad jag ställt till med. Tänk om det här fungerade så bra att det spred sig som en löpeld bland bloggare, tänk om någon till och med spottade mig på det här sättet?
Ja, tänk om.
fredag 3 december 2010
Dag 05
Dag 05 - din definition av kärlek.
Nå, jo. Det är ju en lätt fråga.
Nu är jag ju lite till åren kommen. Och har lagt (tror jag i alla fall) en del av dehär rosa tankarna kring kärlek på hyllan, sååå himlastormande kräver jag inte att det skall vara hela tiden.
Kärleken till den jag delar mitt liv med, den jag delat mitt liv längst med, ja, definitionen på det har länge varit att man skall alltid kunna komma hem. Ja, inte bara kunna komma hem, man skall vilja komma hem. Och väl hemma skall man kunna vara precis sådan som man är. Oavsett humör eller vigör. Sen är det ett plus om man kan prata om allt och delar största delen av värderingarna.
Kärleken har förstås fått en helt ny dimension i och med den korte som bor under vårt tak. Kärleken till ett barn, den är så jädra skön, så totalt kravlös. Det är fantastiskt.
Min kärlek till mina syskon är en sådan som faktiskt bara blivit större under åren som gått, som liten och barn fattar man ju inte alltid poängen med dem. Oftast är de ju bara i vägen.
Sen är jag en sådan som också känner kärlek för en stor del av mina vänner. Om jag inte kommit ihåg att säga det, så puss på er!
Det viktigaste i all kärlek, det är något min farmor lärt, det är att man är snäll mot varandra. Så sade hon alltid, kom ihåg att vara snälla med varandra!
Nå, jo. Det är ju en lätt fråga.
Nu är jag ju lite till åren kommen. Och har lagt (tror jag i alla fall) en del av dehär rosa tankarna kring kärlek på hyllan, sååå himlastormande kräver jag inte att det skall vara hela tiden.
Kärleken till den jag delar mitt liv med, den jag delat mitt liv längst med, ja, definitionen på det har länge varit att man skall alltid kunna komma hem. Ja, inte bara kunna komma hem, man skall vilja komma hem. Och väl hemma skall man kunna vara precis sådan som man är. Oavsett humör eller vigör. Sen är det ett plus om man kan prata om allt och delar största delen av värderingarna.
Kärleken har förstås fått en helt ny dimension i och med den korte som bor under vårt tak. Kärleken till ett barn, den är så jädra skön, så totalt kravlös. Det är fantastiskt.
Min kärlek till mina syskon är en sådan som faktiskt bara blivit större under åren som gått, som liten och barn fattar man ju inte alltid poängen med dem. Oftast är de ju bara i vägen.
Sen är jag en sådan som också känner kärlek för en stor del av mina vänner. Om jag inte kommit ihåg att säga det, så puss på er!
Det viktigaste i all kärlek, det är något min farmor lärt, det är att man är snäll mot varandra. Så sade hon alltid, kom ihåg att vara snälla med varandra!
Against all odds
Hur är det möjligt att kuriren (paket-, inte knark-) alltid knackar på då man står med rumpan bar (oftast barnets rumpa, inte den egna)?
Jag har också insett att det är just då jag skulle behöva den tredje armen, då jag skall underteckna mottagning av leverans, med ett rumpan-bar-barn i famnen.
Jag har också insett att det är just då jag skulle behöva den tredje armen, då jag skall underteckna mottagning av leverans, med ett rumpan-bar-barn i famnen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)