Läsandets kraft

Har de senaste dagarna funderat mycket - otroligt mycket faktiskt - på läsande. På vad det här med att läsa för barn betyder. Har skrivit om det å jobbets vägnar, den mer officiella versionen här och en mer personlig reflektion här.

Diskuterade frågan också på Facebook och blev glad över alla svar jag fick på frågan om mina vänner och FB-bekanta läser för sina barn. Vad de läser och vem som läser. Svaren var många, de flesta läser och i många fall på många olika språk och en del konstaterade att de kunde läsa mer.

Här i vår hushåll läser vi för och tillsammans med barnet, åtminstone på kvällen blir det en bit av en längre historia eller en kort bok eller två. Båda föräldrarna läser och vi läser på två språk. Ofta blir det också annat löst prat, funderingar och frågor. Saker den lilla funderar på brukar dyka upp på kvällen, ibland är det mest hejdlöst fnitter och ibland somnar barnet mitt i berättelsen.

I kväll läste jag ett stycke ur Karlsson på taket, den lille hade sett fram emot högläsningen redan tidigare under kvällen, frågat om vi kan läsa just Karlsson. Och vi läste.

Vi är mitt uppe i att Lillebror vill ha en hund, han önskar sig en hund mer än något annat. Vi kom in i historien då Lillebrors syskon busar med honom och ger honom en leksakshund. Där vid att Lillebror blir arg och ledsen och börjar gråta såg jag på den lilles min att det inte var roligt längre, att han också höll på att brista ut i gråt.

Jag frågade den lille om historien kändes ledsam och han grät, som han grät. Han berättade att han blev så ledsen över Lillebrors öde och ledsenhet att han också blev ledsen, att han inte skulle kunna sova, så ledsen var han.

Som han grät. Och som jag i den stunden bara kände det, att det är viktigt att läsa. Att det handlar om så mycket mer än historien, att det är en massa annat som också rör sig under den stunden. Och jag hoppas att det är något vi bygger, för nuet och för framtiden. Att den lille alltid skall känna, i sig själv och för andra. Att i synnerhet han i framtiden ska ha en gigantisk verktygslåda att ta fram vad än som möter honom.

Vi kom vidare genom att jag frågade den lille om han önskade att jag kollade hur historien fortsatte innan jag läste vidare. Det ville han och Lillebror fick en hund, en riktig hund.