Ofrivilligt barnlös

Först av allt, tack för era otroligt fina och varma kommentarer på det förra inlägget. Ni är finast.

Senare på eftermiddagen fick jag en förfrågan om att tala om det här med att vara ofrivilligt barnlös. Något som tål att funderas på ur många aspekter alla gånger och också nu. Jag märker att jag mer och mer tänker i banorna av att jag ju större den lille blir, desto mindre borde jag, kommer jag att prata om just vårt fall i offentligheten.

Dels för att det under kommande år kommer att vara en privat angelägenhet, eventuellt en till och med svår sådan, dels för att den lille själv måste få avgöra hur privat det här skall vara i framtiden.

Jag avböjde förfrågan om offentligt framträdande den här gången, främst för att det är ett forum jag redan besökt i samma ärende.

Skall erkänna att det funnits stunder då jag känt mig som en självutnämnd "den ofrivilligt barnlösa i Svenskfinland", men, som jag kanske berättat tidigare så bestämde jag mig för att prata om det här i det skede jag var färdig att göra det. För det jag tyckte var tungt då jag och vi var mitt uppe i det tunga, röriga, osäkra och sorgliga det var att ingen pratade om det. Som jag uppfattade det så var det åtminstone ingen finlandssvensk som pratade om det.

Och en av kommentarerna på inlägget i går;

Hej,
vill lämna ett anonymt tack till dig. Jag genomgår för tillfället barnlöshetsundersökningar och läste boken Utan. Särskilt din berättelse berörde mig och gav hopp, tack för att du berättat öppet din historia! Som sagt finns det ännu hopp för vår del, mannen är ok, men jag har en hel del problem.
Fortsätter kämpa och läsa din blogg =)

får mig att känna att jag valde rätt då jag valde att prata om det och skriva om det.

Till dig som skrev kommentaren vill jag bara säga att jag hoppas att det reder upp sig. På något sätt gör det det, reder upp sig. Jag är glad att jag kunde ge dig en gnutta hopp via texten i "Utan", jag hoppas att vår historia här på bloggen på något sätt visar att det kan bli mer än bra också andra vägar än den biologiska. Jag håller tummarna för dig och er!