Såhär får du inga kompisar

Oroväckande drag upptäckta i undertecknad under de senaste dagarna:

- jag blir riktigt irriterad på allt strunt som sänds på tv. Så arg att jag skäller på tv:n, dem som är i programmen och dem som gör kanalerna.

- jag bli arg på kvällstidningarnas rubriker, tomma skandalrubriker som inte innehåller någon nyhet alls.

- jag blir arg på dålig musik på radion. Jag vill höra bra musik eller prat.<>

Jo jag vet, det är bara att stänga av eller att låta bli att läsa. Men, jag vill ju både se, läsa och höra. Det är väl bara att erkänna det bekännelsen skriker, att jag blivit ett gammalt, gnälligt fruntimmer.

Men, nu är ju skampålen uppställd, så det är bara så du börjar häva ur dig om du har något argt som ligger och trycker över bröstet. All irritation i samma bytta, så kan vi glömma det sen.

Hjälp Grekland på fötter

Jag, eller min kropp egentligen, har bestämt sig för att hjälpa Grekland på fötter igen. Jag gör mitt bästa för Greklands BNP genom att bälga i mig följande:

Bild lånad från gastronord.se.

Grekisk, avrunnen, youghurt med trögflytande honung. Omnom.

Jag vet, jag vet. Same, same finns alldeles i hemknutarna och det gröna alternativet använder jag för det mesta. Ovan nämnda äter jag blott vid speciella tillfällen, det vill säga då den går att få på det lokala haket.

Nej. Jag fick inte betalt för detta inlägg. Förhoppningsvis kom inga djur heller till skada under produktionen av detta inlägg.

Har jag sagt det, att det är farligt för mig att hitta mat jag verkligen tycker om? Jag kan få månadslånga hang-ups på en enda maträtt.

Naaawww

...och känslan då man ser att barnet döpt morsdagskortsteckningen (förlåt) till "Jag och mamma dansar".

Alla bara "naaawww".

Överlevnad

Jag överrumplade mig själv genom att gå på ett pass "fitness pilates". Jag kan bara säga att det var rätt långt från både fitness och pilates.

Jag är så chockad att jag sökte min blogg under rubriken Nickby orienterar...

Nu får det vara slut på det här

En snabbis mina (finländska) vänner:

Kommer någon av er, på rak arm, ihåg vart man skulle vända sig för att få ett stopp på försäljning och marknadsföring per telefon? Jag blir alldeles överöst av samtal, främst gällande tidningsprenumerationer och nu orkar jag faktiskt inte mer.

Till alla som säljer och marknadsför per telefon; det är inte er det är fel på. Det är mig. Men, jag tycks vara sådan att jag tar illa upp om man inte uppfattar att ett nej är ett nej också i den här frågan.

Dagens pinsamma erkännande

Då man läser andras bloggar, vilket man ju gör, händer det att man (läs jag) slås av det lilla avundet. Hur kan det komma sig att alla andra många gånger om dagen har både roliga, allvarliga, finurliga och fina, överraskande saker att skriva om? Allt kompat med foton som ser ut som om skribenterna dygnet runt har en proffsfotogra hasande i hälarna.

Samtidigt som bilden inne i mitt huvud ser ut som en tom gata i en westerfilm. Med sådana där gräsbollar som det enda som rör sig i bilden.

Jag har ju lärt mig det, att kreativiteten flödar som bäst då man jobbar som hårdast. Jag har försökt följa det, genom att till exempel innan jag somnar gå igenom dagen och tankarna och skriva små, icke-synliga, radanmärkningar om saker som kunde bli blogginlägg.

Det fungerar, ibland. Ibland går det som det gick igår, det vill säga att jag somnar innan jag hunnit tänka en enda tanke. Och det, vettni, det resulterar i blogginlägg som det här.

Nu är jag nyfiken på andras bloggande. Är det så att det bara är flow hela tiden, så fort ni har en stund över, så sätter ni er vid era bloggar och tankarna och texterna bara flödar ur er? Eller? Finns det någon systematik bakom det hela?

Alla andra mår pyton

...och vi firar att vi mår bättre.

Hoppas ni har en solig och rolig valborg!