Gubben dråsar in genom skorsten

Inte för att det händer så många gånger om dagen, men jag får ju frågan "vad vill du ha i julklapp?", och har hittills tyckt att det är en svår fråga att besvara.

Fred. Mat åt alla människor på jorden. Vänlighet. Kärlek.

Jojo, säger alla. Och frågar vad jag önskar mig som går att lägga i presentpapper.

Nu har jag hittat svaret på frågan (och samtidigt konstaterandet "jo, jag är gammal"). Om någon, mot förmodan, vill ge mig en julklapp, så önskar jag mig ett par yllesockor. Jag drar storlek 38.

Du då? Finns det något du verkligen önskar dig i julklapp?

Utmaningen

Jag hoppas jag inte låter pretto, men jag försöker rasta den lille utomhus i någon timme de dagar vi är lediga (ja, han får gå ute också andra dagar, men då är det oftast någon annan som ansvarar för utomhusandet).

Med farmors (och alla andra gamla människors) visdomsord rungande i örat (det finns inga dåliga väder och bla bla blaa) gick vi ut i dag.

Man kan lugnt säga att det var en utmaning. Jag fick skärpa mig för att tycka att det var skönt då vinden smekte kinden och det var passligt fuktigt i luften (den blåste som självaste fan var i farten samt hällregnade).

Tycka illa om

Jag tror att jag lagt ut texten om det tidigare. Men vill återkomma till ämnet nu, det i och med att jag tyvärr ser en försämring äga rum.

Jag är människan som alltid kommer i tid. Alla möten, träffar och avtalade tider - jag är på plats. Inte bara i tid, utan i väldigt god tid. För att jag tycker att det är schysst, jag tycker inte att det är okej att stjäla andras tid genom att slarva omkring och komma för sent.

Men nu, vettni. Under en överskådlig bak- och framtid, så är det försvinnande nära att jag håller på att bli sena-Lena. I flera dagar har det varit alldeles prick på minuten jag dyker upp. Och i dag kom jag alldeles några minuter för sent till en träff. Oerhört genant. Usch.

Inte bra.

Det har sina rutiga och randiga orsaker, det är mycket att stå i, både på jobbet och hemma. Jag är ovan med de längre avstånd jag nu jobbar med och det är en hel del möten och träffar. Till all lycka (och det här bara måste stämma) är det sådant här ståhej under en överskådlig tid.

Men, efter årsskiftet, då är den gamla versionen av mig tillbaka igen. Den version som alltid är i tid, i god tid.

Tummis på det.

(Tummis? Åttiotalet ringer och vill ha sitt uttryck tillbaka.)

Tack för titten!

Eller, tack för titsen kunde jag också säga.

Medveten om att jag är tusen år sen med min kommentar om galan i måndags. Det var en underbart fin fest och det var alldeles strålande fint att få möta både nya och gamla bekanta.

Ett hej på pränt vill jag speciellt sätta till Melli, Oca och Hanna som var några av de som kom fram och sade hej. Det är så otroligt vackert att få ett ansikte på läsare som känns som vänner. Och så otroligt att det finns människor som känner igen människan bakom texterna (jag är helt kass på sådant)!

Tack för titsen. Vad betyder det då? Jag kan bara säga att jag och mina plastbehag (them artificial boobs, that is) ställde till med en scen, inblandade var Svenskfinlands absoluta bloggdrottningar samt liter och liter av spillt rödvin.

Smaskens.

Kejsarens nya kläder

Det här med att förbereda sig inför kvällens festligheter.

Pajkvinnan och hennes syster är mer än färdiga med sina förberedelser och jag har inte ens börjat.

I ärlighetens namn har jag ingen koll på vad jag skall ha på mig (mitt enda förslag sköts ner med riktigt hårda skott igår), ingen koll på attiraljer att ha till och sen ingen aning om hur jag skall transportera min kropp från ett ställe till ett annat.

Så, är det okej att jag kommer både naken och naturell? Ni kan ju titta på Pajkvinnan i stället!?!

Det här med att shoppa smått

Vi är ju överens om att vi undviker stora köpcentrum och inte köper saker och ting ur en kedja?

Ok, men om man ändå måste eller vill inhandla något, stort eller smått, så är ju julen - eller rättare sagt "basarerna" ett ypperligt tillfälle att hitta något som till och med kan vara unikt.

Men, ett litet problem här. Är jag den enda som tycker att det är lite obehagligt med basarer eller riktigt små butiker? Allt hänger ju på humöret och på försäljarens öga för min mottaglighet, men jag känner mig ofta skyldig om jag inte köper något och det känns som om varje försäljares öga naglar sig fast i min rygg, kom till mig! Kom till just mig och köp!

Uh.

Jag låter både krass och kass.

Felstavat

Jag blir alltid lite fnissig då ordet depression är felskrivet, stavat som deprission. Det låter så prilligt.