Shorty har en egen rubrik på fotot med ett par av hans homies. Den lyder "Kan du inte stå?"
onsdag 6 oktober 2010
Kan du inte fota?
Ja, jag fick en förfrågan om det är så att jag inte kan fotografera eller om jag är en mamma av den sorten som inte vill visa upp det vackra anletet på lilla barnet. Fotografera, ja, speciellt bra är jag inte, men jag kan ta bättre bilder än de jag visar här. Jag vet inte en hurudan mamma (eller bloggare, mer specifikt) jag skulle vara i annat fall, skulle jag lägga ut bilder på Shorty i hans fagra helhet eller ej, om det vore möjligt. I vårt fall är det nämligen inte bara jag som bestämmer. Det finns en del regler och lag då det gäller fosterbarn, och en av de reglerna heter att man i offentligheten inte visar upp barnet. Passar mig ypperligt, och får mig att fundera en eller två gånger över hur jag porträttera Shorty utan att han egentligen syns.
Shorty har en egen rubrik på fotot med ett par av hans homies. Den lyder "Kan du inte stå?"
Shorty har en egen rubrik på fotot med ett par av hans homies. Den lyder "Kan du inte stå?"
Ett socialt liv
Jösses. Tiden går otroligt snabbt då man går in i rollen som social (jag är inte begåvad med naturlig fallenhet för att vara social, nej).
Gårdagen var vi rätt långt på resande fot (ja, det är att resa då man tar sig in till stan från Nickby).
Jag och Shorty var in till Kampen för att hälsa på X3M-medarbetarna som jobbar på för fullt. Vi stötte på Hannah, Janne, Kjell, Magnus, Suzan, Marika och Heidi - och trots att det kändes lite som om jag var in för att visa upp avkomman (och det är viktigt att man gör det!), så var det otroligt roligt att se åtminstone en del gamla bekanta.
Våra vägar fortsatte till sillmarknaden (då var Shorty redan så impad att han valde att sova bort det hela), blott för att införskaffa palvad lax. Det låter äckligt, jag vet, men det är otroligt gott!
Vi avslutade räden på stan på Hotell Vaakuna. Samtidigt som en del av oss införskaffade finkläder av Kines-Jerry, passade Shorty på att vakna och charma byxorna av diverse kinesiska damer. Han är bra på sådant, Shorty.
Inte undra på att man inte hinner blogga.
Gårdagen var vi rätt långt på resande fot (ja, det är att resa då man tar sig in till stan från Nickby).
Jag och Shorty var in till Kampen för att hälsa på X3M-medarbetarna som jobbar på för fullt. Vi stötte på Hannah, Janne, Kjell, Magnus, Suzan, Marika och Heidi - och trots att det kändes lite som om jag var in för att visa upp avkomman (och det är viktigt att man gör det!), så var det otroligt roligt att se åtminstone en del gamla bekanta.
Våra vägar fortsatte till sillmarknaden (då var Shorty redan så impad att han valde att sova bort det hela), blott för att införskaffa palvad lax. Det låter äckligt, jag vet, men det är otroligt gott!
Vi avslutade räden på stan på Hotell Vaakuna. Samtidigt som en del av oss införskaffade finkläder av Kines-Jerry, passade Shorty på att vakna och charma byxorna av diverse kinesiska damer. Han är bra på sådant, Shorty.
Inte undra på att man inte hinner blogga.
tisdag 5 oktober 2010
måndag 4 oktober 2010
Nobelpriset i medicin
Robert Edwards får Nobelpriset i medicin. Gott så.
Tänk att det finns cirka 4 miljoner provrörsbarn i världen. Så, Robert Edwards har definitivt hjälpt många på traven. Men, inte ens Robert Edwards kan hjälpa alla.
Tänk att det finns cirka 4 miljoner provrörsbarn i världen. Så, Robert Edwards har definitivt hjälpt många på traven. Men, inte ens Robert Edwards kan hjälpa alla.
Sömnskola, en uppdatering
En vacker vardag frågar i mitt förra inlägg hur det går med vår sömnskola (jag kan sova, men Shorty har behövt lite hjälp på traven) - och här ett första skamset erkännande.
Efter en dryg veckas sömnskolning (som verkligen gått över förväntningarna!) småsabbade jag den. Jag och hela familjen packade in oss i ett tåg och så åkte vi till Vasa! Orsaken var blott den bästa (min bror har gift sig!) - och tågresorna gick oförhappandes bra (VR var i tid och om man bortser från fredagens fylleslagsvagn var servicen fin)! Vi lyckades med bajsincidenter av det stora slaget på både turen och returen (vi fullvuxna kunde hålla oss, men Shorty bjöd till), men annars allt väl, alltså.
Men, det är klart att sömnrutinerna lite ruckades på av allt detta flängande. Ett par korta sömner uteblev och det var lite besvärligt att få Shorty att sova tillräckligt länge på morgnarna. Men, rätt långt lyckades vi hålla ordning på rutinerna - och jag måste bara erkänna att det var roligt att se minen på mina systrar då jag återkom tre, fyra minuter efter att jag nattat Shorty. För, det är så snabbt han somnar nu.
Det att han sovit på några olika ställen föranledde en lite orolig natt nu här hemma, men han sov absolut väldigt bra ändå. Ett gott tecken på att allt fortfarande är okej, det är att han idag meddelade (högt och tydligt) att han var hungrig då det närmade sig lunch. Det har han inte gjort tidigare. Miniseger med andra ord!
Den här veckan skall vi försöka få allt att sitta igen. Och hinna in till Kampen för att hälsa på extremistern. Och hinna på Fiskmarknaden. Och hinna träffa Kines-Jerry.
Vem har sagt att tiden blir lång då man är en enkel hemmamamma från landet?
Efter en dryg veckas sömnskolning (som verkligen gått över förväntningarna!) småsabbade jag den. Jag och hela familjen packade in oss i ett tåg och så åkte vi till Vasa! Orsaken var blott den bästa (min bror har gift sig!) - och tågresorna gick oförhappandes bra (VR var i tid och om man bortser från fredagens fylleslagsvagn var servicen fin)! Vi lyckades med bajsincidenter av det stora slaget på både turen och returen (vi fullvuxna kunde hålla oss, men Shorty bjöd till), men annars allt väl, alltså.
Men, det är klart att sömnrutinerna lite ruckades på av allt detta flängande. Ett par korta sömner uteblev och det var lite besvärligt att få Shorty att sova tillräckligt länge på morgnarna. Men, rätt långt lyckades vi hålla ordning på rutinerna - och jag måste bara erkänna att det var roligt att se minen på mina systrar då jag återkom tre, fyra minuter efter att jag nattat Shorty. För, det är så snabbt han somnar nu.
Det att han sovit på några olika ställen föranledde en lite orolig natt nu här hemma, men han sov absolut väldigt bra ändå. Ett gott tecken på att allt fortfarande är okej, det är att han idag meddelade (högt och tydligt) att han var hungrig då det närmade sig lunch. Det har han inte gjort tidigare. Miniseger med andra ord!
Den här veckan skall vi försöka få allt att sitta igen. Och hinna in till Kampen för att hälsa på extremistern. Och hinna på Fiskmarknaden. Och hinna träffa Kines-Jerry.
Vem har sagt att tiden blir lång då man är en enkel hemmamamma från landet?
Dagens bästa nyhet
Dagens bästa nyhet, den ser ut såhär - nu skall Svenskfinlands bästa bloggar få pris!
Som du ser kan du nominera din favorit på adressen bloggpriset.fi - och du kan börja nominera nu!
Jag är exalterad av många orsaker, främst för att jag tycker att det är fint att fina bloggare nu kommer att lyftas fram och synas än mer, men också för att jag får vara med och avgöra vinnare! Och det tillsammans med ett inte helt kuckut gäng, eller vad sägs om Peppe, André Wickström och Kaj Korkea-aho!
Gala och prisutdelning 1.12.2010!
Nominera! Nominera! Hyvähyvä!
Som du ser kan du nominera din favorit på adressen bloggpriset.fi - och du kan börja nominera nu!
Jag är exalterad av många orsaker, främst för att jag tycker att det är fint att fina bloggare nu kommer att lyftas fram och synas än mer, men också för att jag får vara med och avgöra vinnare! Och det tillsammans med ett inte helt kuckut gäng, eller vad sägs om Peppe, André Wickström och Kaj Korkea-aho!
Gala och prisutdelning 1.12.2010!
Nominera! Nominera! Hyvähyvä!
fredag 1 oktober 2010
Råd av rådgivningen?
Ännu ett barnrelaterat inlägg.
Här i Nickby har rådgivningen övergått till att använda ett telefonsystem som heter TeleQ Callback. Det fungerar så att jag ringer till vår rådgivningskvinna, maskinen som svarar tar mitt telefonnummer och meddelar mig (per automat) ungefär när vår rådgivningskvinna skall ringa tillbaka.
Allt väl så långt (även om jag helst av allt skulle prata direkt med vår rådgivare). Men, ibland fungerar det inte så bra.
Jag slog en signal i går. Telefonnumret jag ringde var inte giltigt (TeleQ Callback-systemet hade väl pajat). I och med att det här är det enda nummer jag skall använda, så skickade jag ett mail i stället.
Nu har det gått ett dygn och jag har varken fått svar på mailet eller ett telefonsamtal.
Det här inlägget är inte att läsa som ett inlägg i vilket jag klagar på rådgivningen i Nickby, tvärtom. Den fungerar hur bra som helst. Bara man kommer fram.
Tur att det inte är akut.
Här i Nickby har rådgivningen övergått till att använda ett telefonsystem som heter TeleQ Callback. Det fungerar så att jag ringer till vår rådgivningskvinna, maskinen som svarar tar mitt telefonnummer och meddelar mig (per automat) ungefär när vår rådgivningskvinna skall ringa tillbaka.
Allt väl så långt (även om jag helst av allt skulle prata direkt med vår rådgivare). Men, ibland fungerar det inte så bra.
Jag slog en signal i går. Telefonnumret jag ringde var inte giltigt (TeleQ Callback-systemet hade väl pajat). I och med att det här är det enda nummer jag skall använda, så skickade jag ett mail i stället.
Nu har det gått ett dygn och jag har varken fått svar på mailet eller ett telefonsamtal.
Det här inlägget är inte att läsa som ett inlägg i vilket jag klagar på rådgivningen i Nickby, tvärtom. Den fungerar hur bra som helst. Bara man kommer fram.
Tur att det inte är akut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)