tisdag 18 mars 2014

Glad över att Saravsvuo fick gå?

I går kom nyheten om att Nelonen sätter punkt för Jari Sarasvuos program med omedelbar verkan. Kvällstidningarna kastade sig över biffen och folk tjoade och tjimmade över nyheten längs hela det alltet som förr i världen kallades för sociala medier.

En och annan, bland annat Tuomas Enbuske och Mikael Jungner, skriver på sina håll att det är sorglig nyhet, sorglig sett ur många och varierande perspektiv. Men, majoriteten firar det att Sarasvuo "får sparken", de skadeglada - få av dem har väl gjort ett tv-program eller flera? - suger gott och länge på den här glada karamellen. Kryddar sin skadeglädje med att häva ur sig sina åsikter mer om Jari som människa - som de känner väldigt bra? - än om tv-programmet som lades ned.

Jag läser en del av kommentarerna, de skadeglada, och undrar varför? Varför blir de här typerna så innerligt glada över det som är en tråkig nyhet. Inte bara för Jari Sarasvuo utan också för dem som jobbade i kulisserna med programmet, de som skulle medverka i programmet, de som kanske tittade på och till och med tyckte om programmet.

Varför vara så glad över något som är en dålig nyhet för väldigt många?

För det här programmet, det var ju inte som fiskleveroljan man tvingades ta som barn. Man måste inte titta på programmet om man tyckte att det var dåligt, eller om man inte uppskattar Sarasvuo. Det finns en byt kanal-knapp på varje fjärrkontroll i hela världen.

Jag såg kanske en scen eller två ur något av de här programmen, det var inget som fick mig att bänka mig varje torsdag, så jag förlorade inget i min vardag. Men det skulle inte falla mig in att vara glad över att Sarasvuos program fick rött kort, varför skulle jag vara glad över nyhet som är så dålig för så många?

7 kommentarer:

  1. Jag tror att det är en reaktion på Sarasvuos framgångsteologiska image, som alltid har varit ganska oempatisk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är kanske därför de som öser galla gör det i de ordalag de gör, det är liksom okej att vara extra glad då det går illa för någon som brukar föreläsa om vad man ska göra för att det ska gå bra?

      Radera
  2. För i finland är man glad när det går skit för kaverin, och arg då det går bra. Det är lite tröttsamt i längden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väldigt tröttsamt och oerhört osympatiskt.

      Radera
  3. Det är just precis som Fua säger. I andra länder sporras man av att det går bra för kaverin men här önskar man i stället att det ska gå lika skit för kaverin som för en själv (helst lite sämre) så att vi sen alla tillsammans kan sitta och tycka synd om oss själva och varandra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, och allt blir ju så mycket bättre då man sitter i ett hörn och surar. Och så undrar man varför det går så mycket bättre för kaverin - kanske just för att hen inte sitter där i hörnet?

      Radera
  4. Jag har uppriktigt inte en aning om vem Salladsvuori (eller vad han hette) är och jag har inte sett programmet för jag tittar inte på TV. Men den där skadeglädjen, den är inte nyttig. Jättebra text!

    SvaraRadera