Jepp, jag vet, jäkligt irriterande. Jag har lätt för att gråta när jag blir upprörd. Man blir inte tagen på allvar när man gråter, vilket gör en ännu mera upprörd förstås...
En gång satt jag på ett möte (med pms dessutom) som slutade i katastrof. Jag grät av ilska och frustration för att jag kände mig överkörd, en av mina chefer fräste rejält åt mig och alla var obehagliga till mods. Den arma chefen som är den där strama, torra typen är fortfarande lite illa till mods, flera år senare... Tackochlov att jag har en förman som själv har starka känslor och inte gör en så stor affär av såna.
Jo fy fan! Alltså speciellt om man har publik. Och speciellt om publiken består av den man är arg på.
SvaraRaderaMitt i prick. Och just så är det i 99% av fallen, publiken sitter alltid bänkad och det är just den man är arg på.
RaderaPrecis!
RaderaInstämmer fullkomligt i de båda ovanstående (knivskarpa) analyserna!
SvaraRaderaJepp, jag vet, jäkligt irriterande. Jag har lätt för att gråta när jag blir upprörd. Man blir inte tagen på allvar när man gråter, vilket gör en ännu mera upprörd förstås...
SvaraRaderaEn gång satt jag på ett möte (med pms dessutom) som slutade i katastrof. Jag grät av ilska och frustration för att jag kände mig överkörd, en av mina chefer fräste rejält åt mig och alla var obehagliga till mods. Den arma chefen som är den där strama, torra typen är fortfarande lite illa till mods, flera år senare... Tackochlov att jag har en förman som själv har starka känslor och inte gör en så stor affär av såna.
Förbannade argtårar! Och tummen upp för din förman!
Raderaoj fy fan jo. Sen blir man arg på att man gråter och gråter lite till.
SvaraRaderaJa, det är den här situationen som är grunden för evighetsmaskinen!
RaderaJag måste sälla mej till er. All trovärdighet rinner iväg med tårarna då man verkligen tänker säga sitt hjärtas (arga) mening.
SvaraRadera