Jag har varit gruvligt avundsjuk på dem som varit i Göteborg under veckoslutet. I synnerhet på dem som varit på bokmässan i Göteborg.
Nu försöker jag trösta mig med att det är dags för den liknande mässan i Helsingfors om en månad. Och tror att jag gläder mig lite över följande lilla notis i mässtidningen:
Fredag 28.10 kl 18.30 Edith Södergran
När den biologiska klockan klämtar
Barnlöshet är ett känsligt ämne. I antologin Utan samlas en rad
kvinnors personliga synpunkter på barnlöshet och barnfrihet. Här
finns berättelser om adoption, provrörsbefruktning, abort, fosterbarn,
andras barn. På scen Mikaela Sonck och Micaela Röman
Intervjuare: Wivan Nygård-Fagerudd. Söderströms
måndag 26 september 2011
Jobbigt?
Tanken slog mig igår, någon gång i den rätt sena kvällen, att det stämmer att det är jobbigt att ha barn. Inte jobbigt på det jobbiga sättet, utan bara att sysslorna är lite fler då man är förälder - Peppe pratade också om det i Husis för några dagar sedan, du kan läsa här.
I den sena kvällningen igår hade jag en lång (nå, så lång var den inte) lista på saker jag borde få gjorda innan jag gick och lade mig. Ni vet, sy i den saknade gummibandslänken i halaren, packa dagisväskan (vad var det vi hade i lager på dagis nu igen?), komma ihåg att skriva namnet i de kläder som inte var märkta än, kolla veckan - vem gör vad vilka dagar och hur (vet ni hur råddigt det blir då bilen skall in på service mitt i allt?) och sådant.
Nu är jag ju den som rätt länge såg fram emot att få göra sysslor tätt förknippade med ett barn, men, jag är den första att erkänna att det är en sak att göra dehär sysslorna då den ena föräldern är hemma, jämfört hur det är då bägge föräldrarna drar iväg på jobb.
En sak som får en lite annan betydelse är tidtabellerna. Det är viktigt, liksom på riktigt viktigt att någon av oss a) kommer ihåg att plocka upp den lille från dagiset och b) göra det i tid.
Det är inte bara bananskal, men det är underbart.
I den sena kvällningen igår hade jag en lång (nå, så lång var den inte) lista på saker jag borde få gjorda innan jag gick och lade mig. Ni vet, sy i den saknade gummibandslänken i halaren, packa dagisväskan (vad var det vi hade i lager på dagis nu igen?), komma ihåg att skriva namnet i de kläder som inte var märkta än, kolla veckan - vem gör vad vilka dagar och hur (vet ni hur råddigt det blir då bilen skall in på service mitt i allt?) och sådant.
Nu är jag ju den som rätt länge såg fram emot att få göra sysslor tätt förknippade med ett barn, men, jag är den första att erkänna att det är en sak att göra dehär sysslorna då den ena föräldern är hemma, jämfört hur det är då bägge föräldrarna drar iväg på jobb.
En sak som får en lite annan betydelse är tidtabellerna. Det är viktigt, liksom på riktigt viktigt att någon av oss a) kommer ihåg att plocka upp den lille från dagiset och b) göra det i tid.
Det är inte bara bananskal, men det är underbart.
söndag 25 september 2011
Jag måste ha slagit huvudet
...och det rätt hårt.
Jag har nämligen drabbats av ett tvångsbeteende. Jag hänger tvätt att torka i någon form av färgkod. Ni vet sådär att alla röda plagg hänger efter varandra, glider över till orange och ändras till gula plagg.
Hjälp.
Jag har nämligen drabbats av ett tvångsbeteende. Jag hänger tvätt att torka i någon form av färgkod. Ni vet sådär att alla röda plagg hänger efter varandra, glider över till orange och ändras till gula plagg.
Hjälp.
Den fortsatta ökenvandringen
Det är inte den korta människan vi skall skylla på i fråga om den fortsatta ökenvandringen här på bloggen. I stället kan vi skylla på distriktsmästerkap i dressyr, på marknaden här i Nickby och annat smått och gott.
Det blir franska streck, orsaken finns sist på listan (som är kort):
- det stämmer, i vårt fall i alla fall, att riktigt korta människor, med ett förflutet som otroligt friska barn, att de blir allt annat än friska då de börjar på dagis. Jag tror inte att vi lyckats hålla den lille på benen i en vecka i sträck sedan han började på dagis.
- på tal om ballonger, redo att gå på marknad så förberedde jag och familjen oss på ballonghavet genom att komma överrens om vilka gratisballonger det inte är okej att ta emot. Jag vägrar till exempel den här kristna kampanjen-ballonger och så anser jag inte att det är okej att barnet går omkring med en p*r*u-ballong (ni vet, partiet som man inte längre får kalla för *e*s*). Du då, nekar du någon viss ballong?
- jag lyckades nyss sträcka någon "muskel" eller något mellan brösten. Nu är jag handikappad på ett sätt som gör bloggandet svårt.
Det blir franska streck, orsaken finns sist på listan (som är kort):
- det stämmer, i vårt fall i alla fall, att riktigt korta människor, med ett förflutet som otroligt friska barn, att de blir allt annat än friska då de börjar på dagis. Jag tror inte att vi lyckats hålla den lille på benen i en vecka i sträck sedan han började på dagis.
- på tal om ballonger, redo att gå på marknad så förberedde jag och familjen oss på ballonghavet genom att komma överrens om vilka gratisballonger det inte är okej att ta emot. Jag vägrar till exempel den här kristna kampanjen-ballonger och så anser jag inte att det är okej att barnet går omkring med en p*r*u-ballong (ni vet, partiet som man inte längre får kalla för *e*s*). Du då, nekar du någon viss ballong?
- jag lyckades nyss sträcka någon "muskel" eller något mellan brösten. Nu är jag handikappad på ett sätt som gör bloggandet svårt.
fredag 23 september 2011
Twilight zone
Orsaken till att det osar *öken* över den här bloggen just nu?
Orsaken är sisådär nittio centimeter lång, blont, långt hår. Stora blå ögon (slutna nu, tro det eller ej). Samme filur är för sjuk för att vara på dagis, men, om man frågar mig, alldeles för frisk för en dag hemma på tumis med sin moder.
Har ni något på hjärtat får ni lov att vara snabba, den lille kommer att öppna de klarblå om en timme, och då är det full rulle (=inget bloggande) tills han stupar igen. Så, ut med det nu bara!
Orsaken är sisådär nittio centimeter lång, blont, långt hår. Stora blå ögon (slutna nu, tro det eller ej). Samme filur är för sjuk för att vara på dagis, men, om man frågar mig, alldeles för frisk för en dag hemma på tumis med sin moder.
Har ni något på hjärtat får ni lov att vara snabba, den lille kommer att öppna de klarblå om en timme, och då är det full rulle (=inget bloggande) tills han stupar igen. Så, ut med det nu bara!
torsdag 22 september 2011
Oskulderna strittar
Det är så många oskulder man blir av med då man fått barn. Jag låter bli att gå in på den egna, fysiska, oskulden i och med att den inte spelade en roll i vår väg till barnet.
Nå, i alla fall. I går rök föräldramöteoskulden.
Först okunskapen, var skall man sitta? Skall jag sitta på den lilles stol? Får man bannor för att den lille klättrar, ibland står, i stolen? Uh.
Men, absolut inga bannor. Personalen på den lilles dagis är fantastisk! Det handlade mer om föräldrarnas önskemål gällande barnen, eventuella förslag på förbättringar i dagisets sätt att jobba. Jag bara; vad? Ni tar hand om mitt barn om dagarna, han kommer hit med ljus i blick och jag ser att han tycker om er och om att vara här. Kräva mer? Kräva förbättring? Nej, faktiskt inte - i stället en stilla undran, kan jag på något sätt tacka er tillräckligt?
Det om det vackra i mötet. Efter överraskande inslag som handlade om healingkvällar för trötta mammor och bastukvällar för papporna (lite traditionellt, skall medges) så kom samtalet in på försäljning av kex, strumpor och godis till förmån för barnens utflykter. Då, måste jag erkänna, fick jag något stirrigt i min blick.
Nå, i alla fall. I går rök föräldramöteoskulden.
Först okunskapen, var skall man sitta? Skall jag sitta på den lilles stol? Får man bannor för att den lille klättrar, ibland står, i stolen? Uh.
Men, absolut inga bannor. Personalen på den lilles dagis är fantastisk! Det handlade mer om föräldrarnas önskemål gällande barnen, eventuella förslag på förbättringar i dagisets sätt att jobba. Jag bara; vad? Ni tar hand om mitt barn om dagarna, han kommer hit med ljus i blick och jag ser att han tycker om er och om att vara här. Kräva mer? Kräva förbättring? Nej, faktiskt inte - i stället en stilla undran, kan jag på något sätt tacka er tillräckligt?
Det om det vackra i mötet. Efter överraskande inslag som handlade om healingkvällar för trötta mammor och bastukvällar för papporna (lite traditionellt, skall medges) så kom samtalet in på försäljning av kex, strumpor och godis till förmån för barnens utflykter. Då, måste jag erkänna, fick jag något stirrigt i min blick.
Upp och ner
Det är blifria dagen idag, jag tog bussarna till jobbet, det gör jag rätt ofta annars också.
Tala om salighet, Nickbybussen kördes av en alldeles fantastisk kvinna, som refererade en del av resan! Hon berättade om fördelarna med säkerhetsbälte och informerade om en trafikolycka på vägen, som eventuellt kunde störa vår resa.
Det behövs så lite, för att en morgon skall kännas än bättre, en glad busschaufför till exempel.
Så behövs det så lite för att morgonen skall kännas lite tristare. Snabbt klipp här; jag byter till 23:an inne i stan, sätter mig ner och den första tanken som slår mig är "uhum, känns inte det här sätet lite vått?".
Den känslan, den känslan.
Tala om salighet, Nickbybussen kördes av en alldeles fantastisk kvinna, som refererade en del av resan! Hon berättade om fördelarna med säkerhetsbälte och informerade om en trafikolycka på vägen, som eventuellt kunde störa vår resa.
Det behövs så lite, för att en morgon skall kännas än bättre, en glad busschaufför till exempel.
Så behövs det så lite för att morgonen skall kännas lite tristare. Snabbt klipp här; jag byter till 23:an inne i stan, sätter mig ner och den första tanken som slår mig är "uhum, känns inte det här sätet lite vått?".
Den känslan, den känslan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)