Det skönaste

Något av det finaste jag vet, det är att vakna, inse att man måste stiga upp, trots att man är väldigt, väldigt trött. Och kolla klockan och upptäcka att den är kring två, att man får sova flera timmar ännu.

A debate called "hen"

Hela FB står i brand efter en ja, vad skall man kalla det, kolumn i dagens Hbl. Med risk för att tappa vitala sinnen och annat, den finns här.

Lär mig av eldsvådan som kolumnen tände att människor som anser att mannen och kvinnan är, eller borde vara lika värda, vi kallas könstalibaner.

Min syn, min syn, jag tror att jag tappar synen. Och förståndet.

Nu handlar inte kolumnen eller dagens debatt egentligen om ordet hen, men det ordet, finns det ord som är mer laddat? Var ligger hen månne på en topplista över laddade ord?

Förlåt engelskan i rubriken, men måste bara citera Fua sade det så fint någonstans, att den som tycker att ordet hen inte kan användas på grund av att det på engelska betyder höna, den ska ta sig en funderare över ordet fart. Fart betyder prutt på engelska och inte skrattar vi väl ändå var gång vi säger fart?

Så vet jag inte vad det beror på, men Bakpappan ställde mig en fråga på Twitter (där jag också ondgjorde mig över dagens heta ämne) - är det finlandssvenska journalister som skäller på varandra igen? Leder i mitt stilla sinne till många följdfrågor; vilka andra är det som debatterar ordet och kanske rättvis behandling av mannen och kvinnan? Hur kommer det sig att finlandssvenska journalister skriver i så fruktansvärt fula ordalag om och till varandra?

En fråga och ett glädjetjut

Först en fråga; den lille, den underbare lintotten och vi, hans föräldrar, har stött på en patrull. Matpatrullen. Jösses i skyarna så det är omständigt att få mat i det lille barnet för tillfället, en lunch kan ta en timme och den går ut på allt annat än att äta. I stället för att äta skall det sjungas, räknas, pratas och argas. Skulle jag mata honom skulle han äta, men vill ändå att han äter själv.

Linn, du hade en liknande vansinnesframkallande etapp med Matti då han var kring fyra jordsnurr, ja? Vad gjorde du och ni? Och alla ni andra, hur har ni kommit friska ur den här fasen?

Glädjetjutet? Balkongen i den nya lägenheten, glädje! Idag har jag äntligen fått lägga ut våra sängkläder på balkongen i minusgrader! Glädje!

Dagens lärdom och några franska

Ur led är kvinnan. Mest för att det är en snärtig inledning (om ens det) men, mer handlar det om tid.

Det känns knasigt att ena dagen, igår, rensa grönsakslandet, för att andra dagen, idag, införskaffa ett balkongmöblemang.

Annars handlar det mest om att slänga saker, har hållit mig till löftet om minst en grej om dagen. Det som ryker är allt från de där strumpbyxorna till trasig DVD-spelare.

Gällande maten går det okej, en ost var jag tvungen att slänga. Det var inte bara mitt fel, märkte till min förargelse att jag lyckats köpa en ost som var gammal (inte på det bra sättet) redan i affären.

Malin, ett så vackert namn! Det namnet fick min nyaste systerdotter för en vecka sedan. Också i övrigt ett mycket välskapt barn.

Jag tycker att det ser vackert, nästan sensuellt ut, då vänsterhänta skriver för hand.

Dagens lärdom, den lille hade lärt sig ett svårt ord på dagis idag. Stolt kom hen hem och förkunnade "Multippeli skleroosi-tauti". Hen var noga med att påpeka att sjukdomen kan leda till döden.

Mer praktiska saker

Jag lovar, jag är verkligen iklädd bomullshandskar då jag handskas med mig själv för närvarande. Jag gör inte långa listor på vad som skall eller borde göras.

Men, ett par saker tänkte jag ändå inleda året med. Det är dags för januaritraditionen, det är fjärde året jag kör Sluta slänga mat-januari nu. Upplägget är det samma som alla år, målet är att använda all mat som finns och köps i huset. Är du med?

Själv har jag ett halvmeckigt startläge, kylen är halvfull med svårkombinerade grejer som köpts inför nyåret. Allt från kallrökt lax till päron och diverse ostar. Ett plus är den större frys vi har i den nya lägenheten.

Lägger på lite extra krut genom ett "en sak bort per dag", skall göra mig av med en sak varje dag, det genom att ge bort, lägga vidare för återanvändning, slänga eller sälja. Har kommit igång lite lätt genom att slänga bort ett par strumpbyxor.

Sådant, iklädd bomullshandskar.

Det kan bara bli bättre

Gusså glad jag är över att det är ett nytt år som inletts i dag, 2013 var ett uselt år, ett riktigt uselt år.

Nu är jag så gammal att jag inte kan vara helt säker på att det var det absoluta bottennappet i längan av alla år, men där i bottenslammet blev det kvar och får gärna hållas där. Året var exceptionellt på många dåliga sätt, det är ändå bara en gång i livet man skickar sin mor och sin farfar dit de nu skickas då de är färdiga med jordelivet. Två sådana frånfällen med så kort intervall var bara för mycket för mig, det trots att jag själv brukar tycka att jag står ut med rätt mycket. Men, det här stod jag inte riktigt ut med.

I kombination med ett jobbår som var inte var lätt det heller, sekundtidtabell dygnet runt och en ihållande känsla av att inte räcka till, hemma, på jobbet, i mig själv - ja, vad kan det annat bli än riktigt asigt?

Det finns en massa vackra saker under allt det asiga, framför allt de finaste, de som älskat mig mest då jag förtjänat det minst. De som är värda så mycket mer och bättre av mig än vad de nu fått, min lilla fina familj. Mina fantastiska vänner - jag känner att jag är skyldig också er en ursäkt, förlåt, jag har helt enkelt inte orkat.

Jag är inte den enda, men jag menar allvar, som avger just detta löfte på tröskeln till det nya året. Jag skall ta det lugnare. Och ni, ni skall ha ett världens bästa 2014!

Sagt och gjort i sjukhusparken, avsnitt "Döden"

Barn och deras förmåga att lägga knepiga frågor, små pärlor, just före läggningsdags.

Hört härom kvällen:

"Mamma, då vi dör, blir vi alla änglar då?"

Jag ba' (för mig själv:) Tänk kvinna, tänk med insidan av huvudet!

Man har väl ett förflutet som journalist och jag gjorde det typiska (lite fräckt kanske, snubben är ju fyra år) och ställde en motfråga:

"Skulle du vilja att vi blev änglar då vi dog?"

Svaret var nej, vi landade på ett "då vi är döda sover vi."

Och samtidigt allvaret som ligger bakom, det har varit ganska mycket död under året som gått. Inte helt lätt för en fyraåring heller att greppa.