Nu har jag fått nog

Jag bestämde mig för några år sedan att jag inte skall klaga varken på väder eller på att det är så mörkt om vintrarna i Finland. Det blir ju ändå inte bättre eller på något annat sätt bara för att jag klagar.

Men, nu skall det erkännas, att det var motigt i morse. Jag förde den motsträvige lille till dagis i det som bara var ett mörker. Då jag steg ut genom dagisdörren hällregnade det. Alltså Hällregnade med stort H.

Just i det ögonblicket ville jag bara lägga mig, som ett litet barn, på marken och skrika "jag vill inte mer".

Men, det gjorde jag inte. Ej heller har jag klagat (än) - men, just idag är det svårt att hålla sig.

Ok, det här är som semesterdiabilder

...för er som inte har barn.

Inspirerad av Linn, som lagt upp ett inlägg med Matheos första streckgubbe, måste jag bara haka på.

Den lille brukar måla en del, också på dagis. En av målningarna vi fick hem, den har också ett namn, som den lille gett bilden.

Och nu vill ni veta vad den heter, ja?

"Olli nuuhkii"

(sv. Olli sniffar)

Om jag har en bild på bilden? Naturligtvis inte (eller jo, målningen finns hemma och det går ju att fota den, men inte just nu).

Red. anm. Olli är namnet på den lilles hund.

Saker vi gör tillsammans

En fråga, rakt ut i bloggvärlden;

Är någon med på en ny runda av Sluta slänga mat?

Ni vet, efter julhelgerna, med rester och sådant i kylskåp och skafferier, så behöver jag åtminstone lite skärpa mig. Målet är att minimera hushållsavfallet, i synnerhet matresterna.

Vi körde januari i fjol, jag tänkte köra hela våren den här gången.

Och ni bara, har hon blivit den där som slänger all mat hon köper i butiken? Fungerade inte fjolårets variant av Sluta slänga mat alls på henne själv? Jag är fortfarande bättre på att ta tillvara än tidigare, men måste erkänna att det här med att kombinera arbetet med det fullständiga martatänket, det är en utmaning.

Vill du köpa en del av mitt hjärta?

Ja, det sägs ju att köket är husets hjärta och nu säljer jag och vi en del av det. Köksmöblemang till salu!

Det ser ut såhär:



Strategiska mått på bordet:

Höjd: 71 cm
Diameter: 120 cm (det är fråga om den större modellen)

Stolarna:
Höjd: 76 cm
Du sitter på 40-43 cm:s höjd, stolarna är formade som kupor. Sluter tätt runt stjärten.

Ålder på paketet är sisådär 40 år och det är fråga om modellen "Amigo" som tillverkades för Asko av Artekno.

Möblemanget är, sina år på nacken till trots, i gott skick. Det bor just nu här i Nickby, Sibbo.

Kom och köp! Du får (jojo!) träffa mig, jag kan bjuda på kaffe samtidigt som du hämtar paketet. Observera, nytt kaffe, inte det som står på bordet på fotografiet.

Frågor? I kommentarsfältet eller via epost (adressen hittar du där till höger), tack!

Den tredje mannen i sängen

Kort rapport om jul.

Min avoga inställning till trots, gav jag vika för mig själv. Den lille - som har en grav hang-up på Brandman Sam - fick en brandbil och ett par brandmän i julgåva.

Och den lyckan. Den lilles lycka över bilen, komplett med slangar och grejer, och snubbarna dessutom! Min lycka över att se den lille så fullständigt absorberad av ett lyckat köp.

Och den lite mindre lyckan över att inse att jag nuförtiden också anses skyldig att sova, inte bara med två riktiga män, utan också med ett par brandmän i plast...

Julfrid!

Julfriden är utlyst, tänk så underbart det skulle vara om det i alla hem skulle få råda, just det, frid ens under julen.

God, fridfull, jul!

Den nionde presidentkandidaten

Nickby anmäler den nionde presidentkandidaten, får jag lov att presentera; den lille!



Den lille har en valslogan, det är klart det.

Image is everything.