Det totala nattsvarta

Jag bestämde mig för ett par år sedan att varken klaga på vädret eller på att det är så mörkt om vintrarna här i Finland.

Nu måste jag erkänna att det håller på att tryta. Det känns som om hösten, man kan ju inte kalla det som pågår utanför fönstret för vinter, består av tusen morgnar beckmörker.

Kombinera de här tusen morgnarna med åtminstone tre proppfulla väskor av något slag, ett nätt och jämt påklätt barn i vagn, och som grädde på moset, lite (hah! liiite) regn.

Julstämning?

Skulle inte påstå det.

Lite spänning i sänghalmen

Ett tips för alla småbarnsföräldrar som tycker att det råder lite väl mycket ordning, reda och tristess i sängkammaren.

Ta bort spjälorna, staketet ur barnsängen!

Med ens finns det en orsak att sova hundsömn igen!

TGIF

Den lille lär sig prata i en takt som gör att jag inte hänger med. Jag har sett fram emot att få prata med honom, det är otroligt underhållande att prata med den lille, dessutom underlättar det otrolige mycket. Ett bevis för det är att den lille lyckades formulera meningar som ledde till att vi förstod att vi firade hans första öroninflammation. Lite river det ju i hjärtat, det att vi inte längre behöver tolka bebis-fullvuxen-bebis, det innebär ju att den lille håller på att bli stor. Ibland undrar jag dock var den lille river allt, idag utbrast han i ett väldigt glatt "tänään on viikonloppu, jee"!

Vi måste prata om det här med julsånger

Trots att jag inte är tusen år gammal, måste jag ändå erkänna följande: jag har väldigt svårt för ”moderna julsånger”.

Julsång skall, i mitt öra, vara den klassiska, till och med gärna plockad ur psalmboken. Det är för mig de riktiga julsångerna, de som på riktigt ger mig julstämning.

De här andra, med början i Whams ”Last christmas”, de får mig att vilja styra bilen i diket.

Aminal names

(Jo, jag vet att aminal är felskrivet, men det låter så fint, aminal.)

Den lilles "husdjur" har fetfina namn. Följ med här:

Puppekaninen: Jussi
Gunghästen: Kielo
Hästen på hjul: Seppo

Alldeles nyss döptes den tovade musen till Frank.

Ni kan alltid be oss om hjälp då ni är ute efter namn på era bebisar och husdjur.

EDIT: jag glömde det mest självklara. Hunden heter Olli.

Och ljus varde

Situationer som gör mig alldeles varm i hjärtat.

Det gör mig så glad att jag får vara med på en lista som denna. Och med de vackra orden, dessutom.

Tack finaste ni, det värmer en gammal kvinnas hjärta.

Spännande fenomen

Tusen år efter alla, strödda tankar om bloggalans before and after.

I fjol var det ett mäktigt rabalder om att fel typer nominerades av än mer fel typer. Vilket ju ledde till att det var ett kiva surr inför galan.

I år, juryn gjorde ett gott urval och inget offentligt knorr förekom gällande de nominerade. Vilket faktiskt gladde mig, innerligt.

Nu knorras det i efterhand över att själva galan var skral. Att det var alldeles för lite festligt, goodiebagsens innehåll var konstigt och inte fick man något pris i pris heller.

Jag vet inte hur det, på riktigt, är i andra sammanhang då folk samlas kring något någon har ordnat. Knarras det lika mycket?
För lite ser det ju ut som att man har det berömda ryggslutet i ansiktet på någon hela tiden då det handlar om bloggpriset.
Är det på grund av ankdammen, beror det på att X3M är en av medarrangörerna eller vad är det som gör att det här initiativet får så mycket skäll?

Inte för att jag är något Guds bästa barn, men jag fick aldrig ens för mig att jag skulle klaga varken inför eller efter festligheterna. Inte var jag nominerad, jag fick en goodiebag, jag hann prata med en del och jag inte alls prata med alla och jag betalade för den läsk jag drack och jag gick hem innan jag blev utslängd. Jag gick på fest helt frivilligt och åkte hem precis lika frivilligt - och roligt lyckades jag klämma in där i mellan.

Det är nästan så att jag får lust att ordna vadslagning, vad är det som kommer att pärta mest med bloggpriset 2012?

Om det ordnas någon gala, det vill säga. Med mindre kunde man (jag) få lust att sätta lapp på luckan.