Taxichauffören om att blogga

Det är något med mig och taxichaufförer. Jag har blivit hotad, två gånger av samma chaufför - under olika bilfärder, med fysiskt våld på grund av min längd, jag har blivit inlåst i bilen på grund av mina åsikter (trots att jag höll med?) och jag har fått otaliga skällor på grund av mitt jobb.

Sådan tur man har.

Nå, det har ju inte blivit bättre eller lättare i och med flytten ut på landet. Har jag otur med chauffören så skall jag ju ändå sitta tillsammans med honom i fyrtiofem minuter.

På väg hem från galan i onsdags, uppstod viss polemik då jag avslöjade från vilken fest jag var på väg hem. Jag ställdes mot väggen (eller sätet) och skulle omedelbart svara på frågan varför människan bloggar?

Uhum.

Jag har ingen aning om varför människan bloggar. Jag vet ju knappt varför jag själv gör det.

En av åsikterna som åkte mellan fram- och baksätet var den att man bloggar för att man vill se hur högt man skulle landa på den darwinska stegen. Att man också bloggar för att man inte vågar visa sina känslor på riktigt.

Uhum.

Nå, ingen fick stryk den här gången. Det är ju alltid något.

Dag 04

Jag skulle egentligen göra dag fyra igår, men festen tog överhanden, så jag återger gårdagen nu, i stället för idag.

Rubriken är nämligen

Dag 04 - vad åt du idag

Käkade lunch, överbliven palak med kikärter. Direkt ur skålen, kylskåpskall (jag vet, det är äckligt, men det är jag också). Sen blev det inget annat än några galatuggisar på kvällen (läs bröd med ost samt tomat och mozzarella, omnom). Och alldeles tillräckligt med bubbel.

Väl hemkommen så hade hustomten gjort makaronilåda. Men, att käka makaronilåda klockan ett på morgonen kändes inte okej.

Dramatik

Den mest dramatiska avslutningen på Bloggalan, det har nog vinnaren Pajkvinnan. Man kan inte annat än beundra människan, hur mycket kan man hinna med på några få timmar?!?

Man kan ha för roligt

Det är sällan jag går på fester (ja, också sådär över huvudtaget) där jag på riktigt tycker att det är lite för många människor jag känner och dessutom vill tala med. Det kryddat med en massa fint pack som jag gärna skulle vilja lära känna.

Det var en sådan kväll i går.

Herre du milde så jag hade roligt igår!

Innan jag fick börja dela ut priser, fick jag byta några ord med Lotta Backlund, jag har faktiskt inte pratat med henne tidigare. Vi jämförde våra barn och berättade barnskämt som man inte kan dra vid sandlådan.

Jag fick dela ut pris i kategorin Årets nykomling, vinnare var Enfant Terrible (typiskt att jag skall stå där och försöka uttala franska ord på scen...) - och jag kan bara konstatera att jag inte kände vinnaren i den här kategorin.

Peppe, min hjältinna. Inte bara kvällens snyggaste dam, samtidigt höll hon också det tuffaste motiveringstalet inför utdelningen av juryns hederspris.

Chitchat med massa ljuvliga typer, Linn - kvällens dubbelsegrare! - och jag skulle just inleda ett samtal då vi avbröts av ceremonier. Maratonmamman och jag stod och hängde i baren och blev avbrutna av folk som påstod sig känna mig sedan 1993 - räknas Fontana-bekanta? Fua och jag jämförde våra sjuka barn (jag tror Fua vann?) och sådant.

Och massor, massor mer hände och inträffade.

Förlåt om jag inte pratade med dig. Jag hann inte. Nästa gång, jag lovar.

Sen är jag stolt som en hårig apa över att jag lyckades tacka nej till erbjudandet om att fortsätta in till stan och svira tillsammans med det glada gänget som landade på Lostaren. Det kändes speciellt bra i morse då den korte gol.

Avrundade genom att storslaget beställa tre stycken taxin (jag hoppas att alla kom till användning?) - och just innan jag steg in i bilen, så träffade jag en ny bekantskap - en liten snigel!

P.S Jag skulle ha velat prata med vinnaren Sassa / Pajkvinnan, men jag vågade inte. Hon är för tuff för mig.

Tvära kast

Bara för några timmar sedan var det gala. konfetti, kindpussar och några drinkar. Nu, musiklekskola.

Tvära kast. Jag får återkomma med rapportering. Min rapport, det lär bli en del sådana idag också av andra festprissar.

Hur bra blir inte det här?

Ni som känner mig, ni vet att jag är en kratta på att sminka mig. Riktigt usel.

Till denna kunskap skall nu tilläggas en näsa som snutits oavbrutet i en vecka samt läppar som får en öken att framstå som fuktig.

Det är bäddat för succé ikväll.

Nervositet

Jag undrar hur nervösa de nominerade i Bloggpriset är just nu?

Själv är jag lite sådär halvpirrig. Dels för att jag inte vet vad jag skall ha på mig, dels för att det är en utmaning att ta sig till civilisationen i galadress (i skrivande stund rumpan bar, i och med att jag inte har något att sätta på mig).