Kan inte komma ihåg att vi skulle haft några påsktraditioner då jag var liten. Helt blankt i huvudet, inga minnen. Inga påskminnen alls.
Har man inga traditioner, så får man bygga egna. Har under de senaste åren, det är tredje året nu faktiskt, tillsammans med mina systrar och deras familjer hyrt en stuga och firat påsk tillsammans.
Det började helt ursprunget ur det enkla faktum att vi i dag är så många att det är lite bökigt att samlas hemma hos någon. Nej, det är inte bökigt, det är omöjligt. Så är det ju alltid så, är man hemma hos någon, så är det ändå denne någon som lätt drar det tyngsta lasset. I och med att man själv vet var man har allt och hur man vill ha det, så helt plötsligt står man där i köket och missar allt det roliga.
Så, vi hyrde en stuga. Första året var vi tolv, sen var vi tretton och i år är vi väl tio. En familjemedlem har haft den dåliga smaken att pricka in en resa samtidigt och hen har minsann fått höra det. För, redan på dessa få år så har traditionen blivit väldigt viktig. Vi bor långt från varandra och kan egentligen bara vara säkra på att träffas - alla samtidigt - denna ena gång per år. Vi fullvuxna, i synnerhet systrarna, ser fram emot det och barnen ser fram emot det. Med en så liten släkt som vi systrar har får man liksom jobba för att hålla igång det man har.
Och det är aproligt. Lite på random lägger vi fingret på kartan och ser var vi landar och söker en stuga som rymmer oss alla. Det är så stökigt och rörigt och roligt - tänk er själv några dagar med fem mer eller mindre barn och några större på det, och sedan vi fullvuxna.
Ha en fridfull påsk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar