Då det i går var tal om olika typer på till exempel på Facebook, så ska jag vara den första att erkänna det. Att jag är den där typen som allt för ofta återger de mest fantastiska saker barnet, det som kan prata, säger. Och det kommer jag att göra mig skyldig till också nu.
Till saken hör att jag för tillfället lever ett chausefritt, singelliv i stan*. Fick ett meddelande från landet i går, den lille hade hade hittat ett rött hjärta i plast bland sina leksaker och återgivet det den lille sagt åt sin far:
Mamma behöver det här hjärtat, hon älskar mig så mycket och med det här extrahjärtat kan hon älska mig ännu mer.
*Hahaaa. Jag jobbar alltså fortfarande, "singellivet" är mig påtvingat och Nickby, det kan jag nog inte kalla en stad hur än jag skulle vilja det.
Och ännu, på tal om det att jag så ofta återger det den lille säger. Skriver en bok som den lille ska få då han är stor. En bok i vilken jag också samlar de oneliners han presterar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar