måndag 20 januari 2014

Fobistöd, eller därför bloggar jag

Ja, men vet ni. Du milde så det är skönt att bara lägga ut texten, om hur inåtvänd jag är, hur illa jag tycker om telefonen och se att ni sluter upp. Stort tack ska ni ha!

Jag tror att de tidigare två inläggen på någon vänster hänger ihop med varför jag bloggar. Att blogga är ett för mig betydligt lättare sätt att vara i kontakt, lättare än att då träffas eller ringas. Och jo, vet ju att det inte är samma sak, att sitta för sig själv och skriva, eventuellt få någon kommentar och sedan svara på dem som i att sitta runt ett bord och prata. Men, någonstans ändå, samma kärna.

Ni som kommer ihåg hur det var i början av nittiotalet, kommer ni ihåg att man gjorde stor skillnad på IRL och det som hände på internet, det som hände på internet, det hände liksom inte på riktigt. Hände det ändå något på internet, så var det inte lika fint som det som hände IRL.

För mig och likasinnade är det skönt att det där IRL inte är det ända som räknas nuförtiden.

Någon gång i alldeles snar framtid ska vi prata om att inte räcka till. Något annat vi borde ta upp?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar