Om jag bara fick prata med dig

Jag slås dagligen av det, att jag skulle vilja berätta det ena eller eller det andra för den ena eller den andre. Helt plötsligt finns det och händer det så många saker jag vet att min mamma skulle vara så otroligt glad över, det händer saker som älskade farfar Toivo skulle gått i taket av, av stolthet. Och jag tänker tanken, äh, jag bara måste ringa och berätta det här.

Och var gång, lite förlägen, vi pratades ju inte vid dagligen då heller, de finns ju inte på telefonavstånd nuförtiden.

Senast hände det idag, en man farfar såg upp till under sitt liv, beklagade min förlust, det efter att han sett farfars dödsannons. Tänk det, tänkte jag och ville ringa farfar, att han och jag pratade om dig i dag, mannen beklagade att du inte längre är här med oss. Jag saknar dig, jag saknar er båda.